Blogg

Bureätten

 

 

Bureätten del 1.

Innehåll:

Förord .........5

Inledning........6

Kapitel 1. Bureättens birkarlar..............9

Kapitel 2. Clemet Olofssons ättlingar..............18

Kapitel 3. Bureättlingar i Jämtland och Norge..............36

Kapitel 4. Anders Olofssons ättlingar................57

Kapitel 5. Den franciskanska hypotesen...........67

Kapitel 6. Laestadius och Alenius ättlingar........80

Kapitel 7. Viken - Skanke, Månesköld, Bure.........93

Kapitel 8. Månesköld, Ribbing, Bure..........127

Kapitel 9. Grubbe, Stiernfeldt, Björnram........142

Kapitel 10. Johan Siggessson...........161

Kapitel 11.Tommys, Bure släktlinje...........167

 

Författare:

Tommy Marc Hernelind och medförfattare Stefan Månefalk.

 

Bureätten del 2.

Innehåll:

Inledning...............7

Kapitel 1. Bure, enligt krönikoroch sägner............9

Kapitel 2. Bures lagmän under 1300 - talet..........29

Kapitel 3. Adliga ätten Bure nr 126......................50

Kapitel 4. Borgmästaren Olof Bures ring..........63

Kapitel 5. Anna Andersdotter Bure..................66

Kapitel 6. Grubbs ättlingar.............................73

Kapitel 7. Burmans ättlingar........................107

Kapitel 8. Stenklyfts ättlingar...................123

Kapitel 9. Biografier för Bureättlingarna...................147

Kapitel 10. Olof Härsessons ättlingar......................251

Kapitel 11. Mina Bure släktlinjer..............................283

Kapitel 12. Bure släktens Y - DNA.............................312

Kapitel 13. Bure och Häxprocesserna.......................331

 

Författare:

Tommy Marc Hernelind.

 

Välkommen! Ställ gärna en fråga!

Vid beställning: Pezon1@hotmail.com

 https://hernelind.wordpress.com/bocker/

 

 

 

 

Falke - Per

 

 

Per Andersson (Falk) f. 7/10 1834 Lilla Hässleröd Forshälla socken.

Son till båtsmannen Andreas Olsson (Falk) f. 1792 28/11 i Lurs församling och Anna Cajsa Pehrsdotter f. 1796 5/5 i Håby

Falke-Per gifte sig 16/3 i Torps församling med Anna Britta Hermansdotter. Hon var f. 9/1 1836 i Höggeröd Torps socken och dotter till Herman Andersson f. 1794 21/6 i Myckleby d. 1870 11/4 i Torps församling hustrun Anna Johansdotter f. 1791 30/7 i Torp d. 1871 20/3 i Torps församling. Föräldarna bodde på torpet Högalund. Falke-Per och Anna Britta flyttade 1862, efter att bott två år på torpet Högalund under Ström i Torps socken, till Groröd i Torps socken. (Bilden.) År 1880 uppstår denna lilla stuga (torpet Nybygget.) Troligen var det Falke-Per som byggde denna stuga, låg uppe på toppen av "Brunnefjällsbacken" ut mot Runnsberget. Idag är detta hus rivet och där ligger istället en sommarstuga. Falke-per och Anna Britta fick 14 barn, samtliga födda i Torps socken:

1. Carl August  f. 15/4 1860

2. Hilma Augusta  f. 9/10 1861 (Perse-Hilma)

 

 

Hilma Augusta gifte sig 21/11 1896 med Oskar Hjalmar Mattsson från Landskrona. Han var f. 8/10 1867 och skomakare till yrket.

Den första tiden som gifta var de bosatta på fastigheten Brunsborg under Brunnefjäll i Myckleby socken, men flyttade 1905 till närliggande Slussen under Ström i Torp Socken.

 

Gustaf Adolf Persson med familj på Nya Zealand.

3. Gustav Adolf  f. 17/5 1863  Sjöman utflyttad till Nya Zealand 26/5 1922

4. Johanna Christina  f. 10/12 1864 till Göteborg år 1880

5. Johan Oskar  f. 8/3 1866  d. 24/5  1866 på Torps socken

6. Maria Carolina  f. 6/5 1867  d. 25/2  1868 på Torps socken

7. Maria Josefina  f. 29/12 1868  gift 9/12 1904 med båtsmannen Karl Edvard Olsson (Sabel) f. 3/8 1854

 

 

Källa: Om båtsmannen Karl Edvard (Sabels) liv och öden kan man läsa vidare i boken: Den stora fiskeolyckan 1775 och båtsman Sabel från Orust. Årsbok 2006 utgiven av Föreningen Orusts Släktforskare.

 

8. Anders Emanuel  f. 19/8 1870  d. 17/11 1870 på Torps socken

9. Anders Emanuel  f. 8/8 1871  d. 19/12 1871 på Torps socken

10. Amandus Oliver  f. 1/11 1872  d. 30/3 1873 på Torps socken

11. Anna Paulina  f. 28/6  1874  till Flensburg Tyskland 1893

12. Ida Carolina  f. 14/9  1875  till Flensburg Tyskland 1892

13. Johan Emanuel Constantin  f. 13/2 1877, till Björlanda 1894, till  Lundby församling Gbg 1897

14. Frans Oskar Leonard  f. 30/7 1878, till Krokstad 1894, till Gbg:s Domkyrko församling 

Per Andersson Falk (Kallad Falke-Per) dog 10 april år 1910 och begraven 17 april. Hans hustru Anna Britta Hermansdotter avled 25 september och begraven 6 oktober år 1912. Båda begravda i Myckleby församling på Orust. Myckleby Kyrka.

 

 

Frans Oskar Leonard  Persson (Falk) f. 30/7 1878 (Sjöman) son av Per Andersson (Falk) gifte sig med Maria Karlsdotter  f. 22/3 1872 i Brastad.

Barn:

Fransiska Margareta  Persson (Falk) f. 1908-02-08 Gbg:s Gustavi församling.

Torsten Arne Harry Persson (Falk) f. 1911-08-06 Myckleby

Karl Gustaf Valdemar Persson (Falk) f. 1913-12-18 Brastad

 

Karl Gustaf Valdemar Persson (Falk) härstammar i rakt nedstigande led till båtsmannen Andreas Olsson (Falk) på torpet Udderöd under lilla Hessleröd i Forshälla. Karl Gustaf Valdemar gifte sig 1941-10-11 med Anna Valborg Olausson f. 1917-09-08 Klövedals församling.

 

Anna Valborg Olausson härstammar i rakt nedstigande led på sin mors sida till släkten Måneskjöld i Olsnäs på ön Tjörn. Anfader Peder Knudsen Måneskjöld på Olsnäs. Där av släktnamnet Månefalk.

 

Son:

Bo Lars Erik Persson (Månefalk) f. 1945, gift med Lisbeth Sandberg f. 1947, i Gamlestaden församling Gbg.

Barn:

Stefan Bo Edvard Persson (Månefalk) f. 1971

Marie Elisabeth Persson (Månefalk) f. 1974

 

 

Stefan Bo Edvard Persson (Månefalk) f. 1971, Göteborg sambo med Marcella Alessandra Andersson (Månefalk) f. 1974, Helsingfors Finland.

Barn:

Molly Linnea Johanna Andersson (Månefalk) f. 2009, Göteborg.

 

 

Marie Elisabeth Persson (Månefalk) - Torslanda 1974 gift Johansson Kjell Daniel (Månefalk) - Halmstad 1974

Barn:

Alexandra Marie Johansson (Månefalk) - Fässberg 2006

Izabella Felicia Johansson (Månefalk) - Fjärås 2009

James Oskar Daniel Johansson (Månefalk) - Fjärås 2014

 

 

Ytterligare uppgifter:

Falke-Pers far båtsmannen Andreas Olsson Falk född 1792 i Lurs församling 28/11. Han avled år 1837 i Forshälla på Röds ägor som rycktaren Falk. Namnet Falk antogs år 1814 av Andreas Olsson efter Anders Andersson Falk på Udderöd under lilla Hessleröd i Forshälla. Anders Falk var född ca: 1771. Enligt dödboken (Forshälla E:I (1808-1833) bild 51/sid 91 står det att han är död 9/2 1814 och enligt annan (källa): i General mönsterrulla över 2:dra Bohus Roterings Compani år 1816 står det: Nr 133 Rotebåtsman Falk nummret vacant. Förre båtsmannen död på roten 8 febr 1814. Istället insatt denna dag, förra extra roterings båtsmannen Andreas Olsson 24 år gammal, född i Bohuslän. (Sjövan). Approberas. Anders Andersson Falk blev antagen som rotebåtsman år 1798. Enligt General mönsterrullan var han 27 år. Han gifte sig 20 juli 1810 med pigan Margareta Rasmusdotter ca f. 1770. Källa: Födelse år enligt husförhörslängden. (Forshälla AI:2 (1817-1820) bild 51/sid 87. Båtsmannen Anders Falk blev 43 år.

 

Deras barn:

1. Olena f. 1/5 1803      Fader okänd.

2. Anders f. 5/12 1811 Rotebåtsmannen  Anders Falks son. Modern 40 år gammal. Källa: Enligt födelse/dopboken Forshälla C:5 (1811-1822) bild 14/sid 21.

 

Andreas Olsson Falk gifte sig 14 april 1815 med Anna Cajsa Pehrsdotter f. 5/5 1796 dotter av soldaten Pehr Bäck f. 1771 och hustrun Anna Petersdotter f. 1769. Gifta 26 oktober 1792 soldaten, ungkarlen af Konglige Bohusläns Regemente Pehr Bäck och pigan Anna Petersdotter ifrån Bäkeval. Soldat Pär Bäck deltog i Dansk Svenska kriget åren 1808 till 1809.

Samtliga barn till Andreas Falk och Anna Cajsa Pehrsdotter:

 

1. Olena f. 9/12 1815

2. Peter f. 9/11 1816

3. Anna Christina f. 1/11 1818

4. Johanna Katrina f. 4/5 1821

5. Johannes f. 26/9 1823 d. 19/2 1835

6. Olle f. 14/7 1826

7. Gustaf f. 1/12 1828

8. Alexander f. 13/1 1833 d. 10/3 1833

9. Per f. 7/10 1834

 

Anna Cajsa gifte om sig 30 juni år 1838 med torparen och änkomannen Christian Pettersson (Kamperin) från hästhagen under Röd. Han är f. 1794 13/11 i Härrestad. Flyttar från Röds ägor omkring år 1838 inhyses på backstugan Kastet. Enligt husföhörlägnden står det (Forshälla AI:8 (1834-1840) bild 312/sid 306 (källa: Arkiv digital) att han har bevis att idka sjöfart uti Göteborg.

 

 

Soldaten och svärfadern Pehr Bäck född 1771 1/8 och hustrun Anna Pettersdotter född 1769 14/3 i Foss församling.’’ Gifta 26 oktober 1792 i Håby, soldaten, ungkarlen af Konglige Bohusläns Regemente, Pehr Bäck och pigan Anna Pettersdotter ifrån Bäkeval,’’ (Håby C:2 (1730 – 1810) Bild 199/ sida 389). Bodde på soldattorpet Ryckin, Torpnr 35, Rote: Sör Bäckevall, från 1791 till 1801, står i militärrullan att Pehr Bäck var Dahlbo. Han tillhörde Bohusläns regemente och Stångenäs Kompani. Noteringar: Rullan 1803: ’’Karlen fått transport till nr 23 den 15 juni 1801’’. Enligt husförhörslängd (Håby AI:1 (1799 – 1806) Bild 44/sida 79), till stora Röstorp i Foss. Bor på torpet Snokehuset, Roten: St. Röstorp, Torpnr, 23, från 1801 till 1815, står som soldatnamn Pehr Lager. Noteringar: Antagen 1791. Hittransporterad ifrån 35 den 15 juni 18o1. Rullan 1806 anger Pehr Lager’’ sjuk här,’’ och enligt husförhörslängd, (Foss AI:2 (1804 – 1811) Bild 116/sida 222),’’från kriget 1808 till 1809’’ och enligt rullan 1818 har han fått avsked vid Cassations Mönstringen 1815 såsom’’ Bräcklig, begär och får afsked’’.

 

Troligen deltagit i Dansk – Svenska kriget 1808 till 1809, del av Napoleonkrigen, Finska kriget. Flyttar till Dahl (Dalsland), 1816. (Foss AI:3 (1811 – 1819) Bild 111/sida 195), bor på Hattefjälls Torp, Wågsäters Rote, inflyttad från Foss församling 1816, står afskedade soldat Pehr Halvardsson Lager, f. 1771 1/8 i Lerryr, och hustru Anna Pettersdotter, f. 14/3 1769 Foss. (Valbo-Ryr AI:4 (1814 – 1820) Bild/sida 49), enligt födelsebok, (Valbo-Ryr C:2 (1766 – 1825) Bild 46/sida 35), född 1771 1/8 son till Halvard Pehrsson och modern Annika Olsdotter. Flyttar till Hede 1817 bor på torpet Kråkhult, äges och brukas av Herr Assessor N. H. Nordberg. Soldat Pehr Lagers hustru Anna Pettersdotter 57 år gammal, avlider i’’ feber’’ den 14:e och begravs den 20 augusti, år 1826 på torpet Kråkhult i Hede församling, (Hede C:3 (1823 – 1845) Bild 123/sida 207), Pehr Halvardsson Lager tillbaka i Foss församling omkring 1827. Gift den 5:e mars 1828, änkemannen, avskedade soldaten Pehr Lager från Önnebacka grind och änkan Maria Pehrsdotter född 24/9 1767 i Svarteborgs församling, från Intagan under Öbyn, (Foss C:3 (1784 – 1833) Bild 367/sida 727), Maria Pehrsdotter död 28/1 1850 på Intagan under Öbbön i Foss församling döds orsak’’ ålderdom’’ 82 år gammal, avskedade soldat Pehr Lager på Intagan under Öbbön i Foss församling, död 15/3 1833 i en ålder av 62 år.

 

Dansk – Svenska kriget 1808 till 1809, del av Napoleonkrigen, finska kriget.

 

Den 14 mars 1808 förklarar Danmark krig mot ett Sverige som är hårt pressat i finska kriget (s d o). Danmark är allierat med Napoleons Frankrike. De danska och franska anfallsplanerna mot Sverige rinner ut i sanden och i början av april går svenska trupper till anfall mot Norge.

Krig med:     Danmark (understött av Frankrike).

Angripare:  Danmark (Se bilaga 2).

Segrare:      Sverige (Se bilaga 3).

Svenska regenter:    Gustaf IV Adolf (1792 – 1809).

                                        Karl XIII (1809 – 1818).

Dansk regent:          Frederik VI (1808 – 1839).

Sveriges allierade: England

Svenska krigsmål:

Att avvärja det danska angreppet. Under en period har Sverige målet att erövra Norge.

Fältslag:

Slaget vid Prestebakke den 10 juni 1808 (dansk seger).

Sjöslag:

Skärgårdsslaget vid Strömstad den 28 april 1808 (svensk seger).

 

 

Freder och stillestånd:

 1.      Stillestånd på den norska fronten den 7 december 1808.

 

 2.     Stilleståndet i Blekåsen den 25 juli 1809.

 

 3.     Freden i Jönköping den 10 december 1809.

 

Inledning:

Danmarks försök till neutralitet i Napoleonkrigen havererar i början i början av september år 1807, då en engelsk flotteskader bombarderar Köpenhamn och tar större delen av den danska flottan.

Danmark ingår, strax efter det att kriget med England har börjat, ett förbund med kejsar Napoleon, enligt vilket en dansk – fransk styrka skall landstiga i Skåne så snart ryssarna har inlett sina stridshandlingar mot Sverige, (Finska kriget). I planen ingår också ett danskt infall i Sverige från Norge. Den 14 mars 1808 överlämnar den danske ministern i Stockholm Danmarks krigsförklaring.

Kriget mot Danmark tar större delen av Gustav IV Adolfs uppmärksamhet i anspråk, vilket gör att den finska krigsskådeplatsen blir lidande. Kungen hoppas kunna erövra Norge och umgås med tankar på att invadera Själland, varför den svenska armen kraftsamlas mot söder och väster. I Skåne ställs 7000 man under fältmarskalken Johan Christopher Toll, 14 000 man går till den västra gränsen, under generalen Gustav Mauritz Armfelt, och 2000 man fördelas till Norrland under överste Johan Bergenstråhle.

 

År 1808.

 

Danska planer på att invadera Skåne:

Danmark har från början en ambivalent inställning till kriget. Man vill naturligtvis gärna erövra delar av Sverige, men förhållandet till Frankrike är komplicerat. Danskarna känner sig inte säkra på om Napoleon vill hjälpa Danmark eller om han till och med vill erövra det på ett bekvämt sätt. Danskarna ser helst att fransmännen ställer upp med trupper under danskt befäl, men Napoleon har mycket bestämt gjort klart för dem att en invasion av Sverige skall utföras under franskt överbefäl. Napoleons handgångne man i detta ärende är Jean Baptiste Bernadotte, furste av Ponte Corvo och sedermera kung Karl XIV Johan av Sverige Bernadotte är vid denna tid fransk guvernör i hansestäderna och residerar i Hamburg. Den 5 mars är problemen någorlunda lösta och Bernadotte sätter sig i rörelse mot Danmark. Han har till sin disposition 12 500 fransmän, en spansk arme kår om 14 000 man, i vilken ett belgiskt Kavalleriregemente ingår, och en holländsk division om 6000 man. Danskarna har cirka 12 500 man i Danmark som kan användas som en fältarmé. Bernadotte drabbas omedelbart av svårigheter. Det största problemet är att engelska fartyg kan gå till de danska vattnen redan i mitten av mars. Alla rörelser över vattenvägarna, till och med mellan de danska öarna, är nu hotade. Ungefär samtidigt ger Napoleon order om att de franska trupperna skall avbryta sin framryckning mot lämpliga utskeppningshamnar. I slutet av mars är danskarnas situation förtvivlad. Fälttåget ser ut att ha slutat innan det ens kommit igång och från dansk sida befarar man en svensk erövring av Norge. När Napoleon får budskapet om att ryssarna har gått in i Finland vill han sätta igång invasionen av Sverige, men den engelska flottans övervikt i de danska vatten gör nu ett sådant företag så gott som omöjligt. Innan Bernadotte fattat något beslut kommer den 1 april en ny order från Napoleon, som inte direkt innebär att anfallet mot Sverige skall avbrytas, men innehåller så många reservationer att Bernadotte lugnt kan avstå från att gå till omedelbar aktion. Politiska omvälvningar i Spanien har också medfört att de spanska trupperna blivit mindre pålitliga.

I mitten av april är de franska planerna på invasion i Sverige i praktiken avskrivna, och Napoleon börjat rikta alltmer av sin uppmärksamhet mot Spanien. Även om en visst hot om dansk landstigning i Skåne kommer att kvarstå under hela kriget gör den engelska flottans närvaro en landstigning minde sannolik.

 

 

Norge

 

De danska styrkorna i Norge ser imponerande ut på pappret, man räknar 36 000 man under fanorna. Fältarmén består av 14 650 man, men mycket folk måste avsättas för att skydda kusterna mot engelska angrepp. Av fältarmén kan endast 5 000 man användas för operationer mot Sverige. De norska styrkorna är illa utbildade och lider brist på allt. Norge drabbas hårt av den engelska krigföringen som gör förbindelserna över haven mycket osäkra. Danskarna är till och med tvungna att öka självbestämmanderätten i Norge, eftersom engelska krigsfartyg gör postgången mellan Norge och Köpenhamn osäker. Huvuddelen av trupperna i Norge är infödda norrmän och kallas nedan för norrmän, även om de företräder konungariket Danmark. Bergenstråhle inleder den 1 april krigshandlingarna med et lamt infall i Norge över Jämtland. Efter detta drar sig Bergenstråhles styrka tillbaka till Sundsvall och kommer endast i mindre utsträckning att påverka den vidare utvecklingen av kriget. När Bergenstråhle dragit sig tillbaka får norrmännen möjlighet att förstärka sin södra front.

Prins Christian August, som för befälet över de norska stridskrafterna, tvingas inta en defensiv hållning. Hans trupper är fåtaliga och underhållet dåligt. Norrmännens enda chans att gå offensivt till väga är i samband med en dansk landstigning i Skåne, som dock inte blir av. Den 13 april inleder den svenska armén sin offensiv mot Norge och går med 8 000 man på fyra täter in i sydligaste Norge. De svaga norska gränsposteringarna viker utan något egentligt motstånd.

 

 

Slaget vid Lier 1808. Målning av Andreas Bloch.

 

Den första större striden utspelas den 18 april vid Lier, cirka en mil rakt söder om Kongsvinger, där svenskarna med 150 mans förlust driver bort en norsk styrka från en tämligen starkställning. Efter striden stannar denna tät upp vid Lier. När prins Christian August får nyheten om det svenska anfallet beslutar han sig omedelbart för att gå till motanfall. Norrmännen tvingar vissa förband att vika och andra att stanna upp. En del avskurna svenska förband tas tillfånga. Den största katastrofen inträffar när en självständigt opererande styrka om 500 man under överste Karl Pontus Gahn tvingas kapitulera inför norsk övermakt. I slutet av april har den svenska offensiven stannat upp. Den djupaste inbrytningen har sket vid Kongsvinger, för övrigt står man mindre än 10 km in på norskt territorium. Från svensk sida gör man sig stora förhoppningar om den engelska hjälparmé som man vet är på väg. En engelsk flotta om 140 fartyg kommer också till Göteborg i början av maj. Ombord finns det 11 000 man under befäl av generalen John Moore. En kombination av Gustav IV Adolfs bristande diplomatiska förmåga och Moores negativa inställning till Sverige medför att de engelska armésoldaterna inte kommer att lämna något bidrag till den svenska krigsansträngningen.

Moore tror sig veta att svenskarna gärna skulledra sig ur kriget och komma till en uppgörelse med Napoleon, han anser därför att England inte bör satsa människoliv och pengar på’’ folk som inte vill försvara sig själva’’. Den 3 juni avseglar Moore med sina soldater, som inte ens har gått i land i Sverige.

I slutet på april utspelas en av krigets få sjöstrider. Norrmännen sänder en avdelning skärgårdsfartyg om 11 kanonjollar och 16 kanonslupar mot Strömstad för att förstöra de rika svenska förråd som finns upplagda där. Kaptenen G. H. Nordberg har avdelats till försvar av staden med 5 skärgårdsfartyg, sannolikt kanonslupar. Den 28 april utkämpas skärgårdsslaget vid Strömstad. Dagen blir framgång för Nordberg, den norska styrkan måste retirera med förluster. I början av maj går nya svenska styrkor in i Norge. Under befäl av generalmajoren von Vegesack går 5 700 svenska soldater mot Frederikshald men lyckas bara erövra’’ ett par socknar’’. Under den första hälften av maj gör norrmännen vissa misslyckande försök att driva ut svenskarna ur Norge. Stridsaktiviteten är dock lång, båda sidor har problem med underhållet i de utarmade norska gränsområdena. Den 19 maj får Armfelt order om att den västra svenska armén endast skall gå försvarsvis tillväga. Han låter därför under maj och juni huvuddelen av de svenska trupperna lämna Norge. Gustaf IV Adolf vill nu göra en landstigning på Själland, en plan som dock kommer stanna på pappret. Bland de svenska trupper som lämnats kvar i Norge finns en avdelning om 420 man i Prestebakke. När det är uppenbart att svenskarna retirerar bestämmer sig prins Christian August för att gå till anfall. Den 10 juni går norrmännen till attack mot Prestebakke, och från svensk sida begås de ena misstaget efter det andra. När dagen slutar har norrmännen förlorat 11 man och tagit cirka 400 svenskar tillfånga. Överstelöjtnanten Knorring, som anförde den svenska styrkan, döms sedermera till sex månaders suspendering från tjänsten och till att ersätta de två mindre kanoner som förlorades under dagen. Kanonerna värderades till 160 riksdaler banco. Den 14 juni återtar den svenska armén Prestebakke under en mindre strid. Anfallsbeslutet grundades till viss del på en önskan att tvätta bort den fläck som händelserna den 10 juni utgjorde på arméns vapensköld. I slutet av juni lämnar de sista svenska trupperna Norge. Under resten av året ägnar de båda sidorna sig åt rekognoseringar och skärmytslingar. Den enda större striden utspelar sig den 12 september vid Berby, inte så långt från Presebakke. En svensk spaningsavdelning, under ledning av kaptenen vid Bohusläns regemente C J Ström, kommer i häftig strid med norska trupper. Båda sidor strider tappert och förlusterna blir omkring 50 man på vardera sidan. Detta är sista striden av någon betydelse på den norska fronten. Under vintern förs underhandlingar mellan de lokala befälhavarna om stillestånd på den norska fronten, och den 7 december avtalas om ett stillestånd med 48 timmars uppsägningstid.

År 1809.

 

Under vintern blir nöden stor i Norge. Den engelska blockaden till sjöss slår hårt, och prins Christian August kan inte genomföra några offensiva operationer. Man håller sig stilla även på svensk sida. Under senvintern börjar de politiska omvälvningarna i Sverige. Den 13 mars avsätts Gustav IV Adolf i en oblodig revolution. En stor del av de trupper som understödjer omvälvningen kommer från den norska gränsen. Upprorsmännen får ett svagt löfte från Christian August om att avstå från offensiva operationer när trupper dras bort från gränsen.

I Sverige föds tanken på att utse prins Christian August till tronföljare. Gustav IV Adolfs efterträdare, Karl XIII, är barnlös och en ny kung måste utses. Christian August är positivt inställd till tanken, vilket tillsvidare eliminerar risken för att striderna på den norska fronten skall återupptas.

Christian August utsätts dock under sommaren för stort tryck från Frederik VI i Danmark att gå till offensiv mot Sverige. Bakgrunden till detta är att danskarna gick i krig mot Sverige för att göra territoriella vinster. När invasionen av Skåne inte kunde genomföras, och freden kanske är inom synhåll, är det inte självklart vad Danmark skall få i en kommande fred. Den enda möjligheten att erövra land är nu att gå in i Sverige från Norge. En annan anledning är att ryssarna nu står i Norrland och en samverkan mellan ryssar och norrmän skulle kunna ge avgörande resultat mot Sverige.

Christian August vill inte gå till anfall mot Sverige men faller till slut till föga. Han låter dock bara norra Sverige omfattas av offensiven. Den 2 juli går norska trupper in över gränsen i Jämtland, men i slutet av juli tvingar svenska förstärkningar, under ledning av general Georg Carl von Döbeln, de norska trupperna att dra sig tillbaka mot Norge. Den 25 juli skrivs ett stillestånd i Blekåsen. Ett av villkoren i avtalet är att samtliga norska trupper skall vara ute ur Sverige senast den 3 augusti. Detta blir också fallet.

I Norge är situationen förtvivlad. Man väntar sig att svenska och engelska trupper skall invadera landet och skilja det från Danmark. Dessutom utökar engelsmännen sin handelsblockad mot Norge. Tidigare har norra Norge varit öppet för handel med Ryssland, men även dessa vägar stängs under juli. Nöden är så stor att man överväger att upplösa armén i brist på livsmedel.

I detta läge beslutar sig Frederik VI för att söka fred med Sverige. Fredshandlingarna inleds på allvar i mitten av november. Den 10 december är man efter de tämligen enkla förhandlingarna klar, och freden kan undertecknas i Jönköping. Ingendera sida avträder något territorium.

(Källa; Ur svenska krig 1521 – 1814 av Ulf Sundberg, sid. 384 – 390).

 

Källa; Arkiv Digital, Föreningen Orusts Släktforskare.

 

 

 

 

 

Måneskjöld af Norge

Måneskjöld af Norge

(MÅNESKJÖLD  NORWEGIVS)

Källa: Enligt stavelsen på vapenskölden nr 218. Riddarhuset i Stockholm.

 

Vapenskölden introducerad år 1634 på riddarhuset i Stockholm under nr 218 av Henrik Persson/Pedersen Måneskjöld. Han var broder till Knud Pedersen Måneskjöld och son till Peder Knudsen Måneskjöld i hans 2:a gifte. Gift före 1594 med Birgitte Brun död före 1622 i Olsnäs, Stenkyrka och dotter till  frälsemannen Romell/Rasmus Brun i Vä till Brunsgård/Brunstorp, Vä ägde Folkestorp död 1565 26/1 gift med hustrun Bodil Clavsdotter Gagge frälsekvinna 1565 till 1606. Peder Knudsen Måneskjöld gift 1:a ca. 1585 med Bodil Lauritsdotter Green af Sundsby f:1545 - d:1590 dotter av  Olsson (hjorthuvud), Laurits. Lagman 1554 i Sundsby, Valla (O). Död  före 1581-08-09 i Sundsby, Valla (O) (Skifte efter honom då). Var  1554 lagman i Viken och fick brev på kungens tionde av tre socknar på ön. 1568  övertog han kronans rättigheter på ön Mjörn och 11 gårdar i Valla sn.  (Nordström) Enligt opulicerade anteckningar av Nordström i hans arkiv (A318  vid GLA) så skall skifte efter Laurits och Bente ha hållits den 9 augusti  1581, och Bente skall då ha varit vid liv. Gift med Andersdatter Baden, Bente. Levde 1581-08-09 i Sundsby, Valla  (O). Hennes  arvegods i södra Halland är enligt skifteshandlingen:Wrangerup,  Övergårde, Thihoffue i Karups socken och Grummelunde. Peder Knudsen Måneskjöld Född 1529 i Arlösa, Enslöv (N)  (Måne). Död 1607-10-30 i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne). Var dansk hovjunkare 1557 till 1562; var fogde i Viken 1565 och i Raade, Id, Aabygge och Frölands skibreder i Norge 1568 till 1569; var av konungen år 1565 förslagen till amiral, men Otto Rud utnämndes istället. Lagman i Oslo 1581 29/10; erhöll förläningsbrev på en del kronogods i Stenkyrka socken 1582 5/3; Slottsloven på Bohus 1589 till 1604; åren 1592 och 1593 vikarierar Peder Knudsen som kommendant på Bohus slott; erhöll i förläning Frölands Skibrede och Ejdsbergs socken i Norge 1597 13/6 , som han behöll till sin död; 1607 före 30/10. (Källa: Olaus Olsson 1924).

 

(Källa.) Tjörns släktforskare, Släktboken Släkten Måneschiöld skriven av Einar Edvardsson, Svenska Adelns Ättartavlor Gustaf Elgenstierna/Suppliment Carl Szabad 2008, Tor Flensmarck Skånelands Medeltid Orter och Ätter Del B.

 

Peder Knudsen Måneskjöld 1:a gifte Bodil Lauritsdotter Green och barnen:

1. Knud Pedersen Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

2. Olof Pedersen Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

3. Laurits Pedersen Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

4.Kirsten Pedersdotter Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

5. Anne Pedersdotter Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

6. Berete Pedersdotter Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

7. Barbro Pedersdotter Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

8. Isak Pedersen Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

(Källa: Tjörns släktforskare) se även (Tiselius Bohusläns gamla adliga gods och sätesgårdar) och (Svenska Adelns Ättartavlor Suppliment Carl Szabad 2008).

 

Peder Knudsen Måneskjöld 2:a gifte Birgitta Romellsdotter Brun (i Vä) död före 1622 i Olsnäs, Stenkyrka och barnen:

 

I  Danmarks Adels Aarbog 1903 kallas hon Birgitta Nielsdatter Brun (av  Kongestlund), och Szabad har 2008 tyvärr också med denna felaktiga uppgift, men på en fattigstock hennes och Peders dotter Bodel låtit ställa  upp i Björlanda kyrka och dopskålen i Torslanda kyrka återfinns ätterna Måneskiölds och Brun i Vä:s  vapen, och enda tänkbara förklaringen till detta är att hon faktiskt hör till denna släkt. (Flensmark 1992). Källa: Se även Tjörns Släktforskare, antavla för släkten Måneskjöld på Tjörn.

 

1. Romell Pedersen Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

 

2. Henrik Pedersen Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne).

Skrev sig till Köperöd å Lane Ryr, Hengelö i Ånimskog socken samt Henriksholm samtliga ställen belägna å Dalsland. Han inkom till Sverige, blev ärstädes kapten och blev år 1634 för sin sons räkning introducerad på Svenska Riddarhuset under nr 218. Hans vapensköld förvaras ännu därstädes. Han levde ännu år 1647 i Södermanland. Han var gift med Märta Lillie af Ökna nr 73. Han synes hava avlidit där utan att efterlämna söner och således slutade han själv sin ätt. Hans dotter Elisabeth Måneskjöld ägde nämligen efter honom allt hans gods. (Källa: ur boken Släkten Måneschiöld) skriven av Einar Edvardsson (Skärhamn Tjörn).

 

Gravhäll över Måns Eriksson Ulfsparre och Elisabeth Måneskjöld.(Fotad av mig Stefan Månefalk.)

 

(Källa: Ett stort tack till kyrkovaktmästare Bror Malmqvist och Floda Kyrka i Södermanland med personal.) Tack för en fin guidad visning i Kyrkan och en lärorik historik. Det finns en kaffestuga i närheten av kyrkan där man kan fika. Bra service och gott fika. Tack till Magnus Öljarstrand med personal. Värt att besöka denna historiska plats.

 

(Floda Kyrka.) Södermanland. Fotad av mig Stefan Månefalk.

 

3. Bodel Pedersdotter Måneskjöld. Född i Olsnäs, Stenkyrka (O) (Måne). Till Häle och Aggervig (Åkervik) och var efter 14/6 1629 gift med ofrälsemannen Henric Jörgenssön Harboe, 1629 kaplan på Tjörn, senare kyrkoherde/präst i Säve på Hisingen död år 1664. Dopskålen i Torslanda kyrka och fattigstocken i Björlanda kyrka har skänkts av Bodel Pedersdotter Måneskjöld och Henric Jörgenssön Harboe. (Denna uppgift kan man läsa vidare om i Tor flensmarcks bok: Skånelands Medeltid Orter och Ätter Del B). Ytterligare källa: Tjörns Släktforskare, antavla för släkten Måneskjöld på Tjörn.

 

(Källa: Torslanda Kyrka, se vidare länk:

http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=raa/bbr/21300000002653

http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/anlaggning/visaBeskrivning.raa?anlaggningId=21300000002653&page=beskrivning&visaBeskrivningar=true

(Källa: Björlanda Kyrka, se vidare länk:

http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=raa/bbr/21400000200819

http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/byggnad/visaHistorik.raa?page=historik&visaHistorik=true&byggnadId=21400000200819

 

 

 

Landsdomare. 1532 omnämns      ”Ion Swenske, Knut Iøde, her Holgers fogitt” (K Fr I reg, s 451). 1534-01-20   sigillerar Knut ett brev utfärdat av herr Holger Ulfstand. (Angående   sigilleringen, se Thiset 1905, G II 1; angående brevets innehåll, se SD hk nr 39097). Det är alltså mycket möjligt att han vid denna tid   var fogde hos just herr Holger. Belagd från 1534 till 1564 i Arlösa, Enslöv (N). 1536  fick han Arlösa  i förläning och var 1549 landsdomare  i Södra Halland. 1563 var han tillförordnad proviantmästare i Halland och 1564 fick han order att göra infall i Sverige i spetsen för halländska bönder. (Olsson 1924; Szabad 2008)

                    

Knud Jensen Jude - Arlösa, Enslövs Socken Halland. Härstammning från Jylland gift med (Se vidare blogg) Anne Pedersdotter Rommel (Tjurhuvud), källa: Vapenbilden nr 58 sid. 204, även kallad (Haar) enligt Dansk Adels Aarbog (DAA 1903:300).

Peder Knudsen (Måneskjöld) Enslöv 1529 - 1607 Olsnäs Stenkyrka

Knud Pedersen (Måneskjöld) ca: 1576 - 1638 Stenkyrka

Jörgen Knutsson (Måneskjöld) 1637 - 1698 Stenkyrka

Knut Jörgensson (Måneskjöld) 1662 - 1721 Stenkyrka

Petter Knutsson (Måneskjöld) 1711 - 1752 stenkyrka

Knut Pettersson (Måneskjöld) 1737 - 1803 Stenkyrka

Elias Knutsson (Måneskjöld) 1802 - 1881 Stenkyrka

Kristina Eliasdotter 1822 - 1895 Stenkyrka

Britta-Stina Hansdotter  stenkyrka 1848 - Klövedal 1931

Charlotta Serafia Samuelsdotter 1885 - 1969 Klövedal

Anna Valborg Olausson Klövedal 1917 - Torslanda 2015 gift Persson (Falk) Karl Gustaf Valdemar - Brastad 1913 - Torslanda 1984

Bo Lars Erik Persson (Månefalk) - Carl Johan församling Göteborg 1945 gift med Lisbeth Sandberg/Persson (Månefalk) - Gamlestaden Göteborg 1947 

Stefan Bo Edvard Persson (Månefalk) - Hisings - Backa Göteborg 1971 sambo Marcella Alessandra Andersson (Månefalk) - Helsingfors Finland 1974

Molly Linnea Johanna Andersson (Månefalk) - Kortedala Göteborg 2009

Marie Elisabeth Persson (Månefalk) - Torslanda 1974 gift Johansson Kjell Daniel (Månefalk) - Halmstad 1974

Alexandra Marie Johansson (Månefalk) - Fässberg 2006

Izabella Felicia Johansson (Månefalk) - Fjärås 2009

James Oskar Daniel Johansson (Månefalk) - Fjärås 2014

 

Peder Knudsen Måneskjöld

Målning från år 1606. (S:t Marie kapell) på Kållandsö i Västergötaland.

 

(Källa: http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=raa/bbr/21400000443438  se även

http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000443438 

Klicka på beskrivning = Inventeringsår 2003 längst ner på sidan står det Interiör 2003 klicka på Läs mer i eget fönster. Enligt texten står det att läsa: Porträtten över norra läktaren avbildar i mantel Peder Knutsson Månesköld 1606 samt Johan Becker 1647, ägare till Traneberg.

 

 

 

 

Erik Dahlberghs pennteckning av Karl X Gustafs besök i staden den 30 mars 1658.

(Kungl. Biblioteket, Stockholm). Källa ur boken Bohus fästning 700 år.

Peder Knudsen (Måneskjöld) hade slottsloven på Bohus slott år 1589 - 1604. (Källa Elgenstierna, supplement).

Åren 1592 och 1593 vikarierar Peder Knudsen  som kommendant på Bohus slott. ( Källa ur boken Släkten Måneschiöld).

I enlighet med Roskildefredens bestämmelser överlämnades den 18 mars 1658 Bohus fästning till Sverige. (Källa: Ur boken Bohusläns historia av Erik Lönnroth tryckt i Uppsala 1963).

Se vidare källa: http://www.slottsguiden.info/slottdetalj.asp?id=87

 

 

Henrik Måneskjöld af Norge

 

Henriksholm på Ungers tid.(Bilden)

 

Henriksholm, den stora ön i Ånimmen, har en lång historia. Dess blomstringstid var nog under Adolf Ungers tid. Han köpte 1874 ön med tillhörande hemman på fastlandet. Under hans 50­åriga ägande utvecklades öns jordbruk och förskönades den naturpark, som hade anlagts av en tidigare ägare. Adolf Unger var samtidigt verksam som ”träpatron” i Hälsingland och hade dessutom en bostad i Stockholm, men tog aktiv del i socknens ledning. ”Den förtrollade ön”. Så benämner författaren och tidningsmannen Gunnar Unger sin barndoms ö Henriksholm i sin bok Rapsodi i blått. Författaren var barnbarn till Adolf Unger. Nog kan man få en känsla av att ön är förtrollad, där den tyst och nästan oåtkomlig ligger därute i sjön Ånimmen, ruvande på sin långa mytomspunna historia. Det är åtskilliga släkter och generationer som före Unger har ägt och bebott ön, och som satt sina spår i öns historia och en del även i Ånimskogs vackra gamla kyrka. Ön eller Öna, som den tidigare hette, har sedan medeltiden varit uppdelad i två frälsehemman. Den tidigast kända ägaren var Jöns Knutsson Tre Rosor, eller troligen dennes far. Vi är då tillbaka till förra hälften av 1400­talet. Jöns Knutsson sägs ha varit hövitsman över Dalsland. Det är Henrik Månesköld, som har gett ön dess namn. Månesköld var född i Norge, hans far Peder Månesköld hade varit fogde i Viken det vill säga Bohuslän, som vid denna tid tillhörde Norge. Henrik Månesköld kom på 1620­talet, genom gifte att få säteriet Hängelö i Ånimskog. Senare kom även Henriksholm i hans ägo, då hans hustru Märta Lilje ärvde detta säteri. De två säterierna har sedan haft samma ägare fram till början av 1800­talet. I Ånimskogs kyrka finns Henrik Måneskölds begravningssköld, daterad 1652. Han ligger begravd under kyrkans golv. Han var tydligen inte väl sedd i bygden, eftersom han 1627 besvärade sig över att ”att en part av hans sockenfolk och grannar försmäda och överlasta honom och hans husfru med ohövlige och oqvämlige ord i samkväm och på kyrkogårdar, så att de nödigt måste fly gudstjänsten”. Märta Lilje och Henrik Måneskölds dotter Elisabet, vars son Erik Månsson Ulfsparre senare övertog Henriksholm och Hängelö. Erik Ulfsparre och hans hustru Anna Soop skänkte 1729 den vackra altartavla, som är en av Ånimskogs kyrkas klenoder. Tavlan och predikstolen är skapade av en annan Ånimskogsbo, bildhuggaren Nils Falk på Stora Bräcke som utsmyckat flera kyrkor på Dal och i sydvästra Värmland. Lars Lundin hembygdsforskare

(Källa:Lars Lundin Hembyggdsforskare Dalsland)

 

 

 

Adliga ätten Soop, nr 10.

Gammal frälsesläkt, introd. 1625.

(Källa: Svenska Adelns Ättartavlor av Gustaf  Elgenstierna).

(Källa: Svensk WapenCD). Se även Adelsvapen genealogi Wiki).

(Källa: https://www.riddarhuset.se/att/soop/ 

(Källa: http://soop.org/

 

 Anna Soop, f. omkring 1651, levde änka 1720, död 1725 12/10 på Henriksholm i Ånimskog socken, (Szabad 2008) dotter av landshövdingen Erik Soop, nr 10, och Elisabet Catharina von der Luhe.

Barn till Anna Soop och Erik Månsson Ulfsparre af Broxvik, f. 1652 ; kapten ; d. 1719.

1. Göran, f. 1674; kapten.

2. Måns, f. 1675; löjtnant; d. 1704.

3. Märta, f. 1677 8/11 på Hästhalla, död där 1678 5/2 och begravd i Kärda kyrka.

4. Hans, f. 1680 ; kapten ; död 1756.

5. Märta, död 1740 30/10 i Reval

6. Elisabet, f. 1688 5/5 på Hängelö, död 1691 1/1 på Källunda och begravd i Ulfsparregraven i Kärda Kyrka.

7. Lars, f. 1696 ; ryttarmästare ; död 1756.

8. Erik; ryttarmästare ; död 1729.

9. Maria Catharina, f. 1699 20/5 Källunda.

 

Anna Soop nämnd som ovan, vars broder Arvid Soop ; överstelöjtnant ; död 1719. Till Hammar i Väse sn (Värml.) och Stora Kålltorp i Gerums sn (Skarab.) pikenerare vid livgardet 1674 ; löjtnant vid bergsreg:t  s.  å. 2/11 ; regementskvartermästare därst. 1675 20/4 ; kapten 1676 28/2 ; ryttmästare vid riksänkedrottningens livreg. till häst 1677 1/11; överstelöjtnant vid Västgötadals reg. 1680 10/11 ; avsked 1691 27/12 ; död 1719 och begr. s. å. 20/12 i Väse kyrka.

Han blev 1676 den 22 juli illa bleserad av ett skott i ravelinen utanför Landskrona slott samt dansk krigsfånge ; sköts 1685 med löst krut i ansiktet, därav han blev blind ; bodde sedan på fädernegården Hammar; G. 1679 m. grevinnan Anna Elisabet von Ascheberg, f. 1656 10/5, död 1686 2/9 på Stora kålltorp och begr. 1687 30/1 i Kristine kyrka i Göteborg, dotter av krigsrådet, fältmarskalken och guvernören Rutger von Ascheberg, friherre och greve von Ascheberg, nr 23, och Maria Eleonora von Busseck, genannt Munchen.

 

Maria  Magdalena (Szabad 2008) Eleonora von Busseck.

(Källa ur boken Rutger von Ascheberg skriven av Alf Åberg år 1950).

 

 

Barn till överstelöjtnant Arvid Soop och hustrun grevinnan Anna Elisabet von Ascheberg.

1. Anna Christina, död 1715 i Tyskland, dit hon bortrymde från sin man med överstelöjtnanten Vilhelm Henrik Hastfer. Gift 1699 26/9 på Hammar med översten friherre Henrik Johan Rehbinder, nr 77, i hans 1:a gifte, f. 1672, död 1734.

2. Sofia Lovisa, f. 1682 1/6 , död 1745 16/9 på Hammar, vilken egendom efter hennes död försåldes, sedan den i fyra generationer tillhört ätten Soop. Gift 1699 20/8 med riksrådet, överamiralen och presidenten, friherre Claes Sparre, greve Sparre af Söfdeborg, nr 66, f. 1673, död 1733.

3. Rutger, f. 1682, död 1683 och begravd i Väse kyrka.

4. Rutger, f. 1683, död 1684 och begravd i Väse kyrka.

5. Eleonora Elisabet, f. 1685, död 1722 27/2. Gift 1714 8/8 i Karlskrona med överstelöjtnanten Berhard Virgin, natural. Virgin, nr 1848, i hans 2:a gifte, f. 1673, död 1743. (Källa: Se vidare länk).

http://virginfamily.se/index.php?option=com_content&view=article&id=70&Itemid=50 

 

(Källa: Svenska Adelns Ättartavlor utgivna av Gustaf Elgenstierna.

 

Rutger von Ascheberg.

Krigsrådet, Fältmarskalken, och Generalguvernören.

(Källa: Fotad av mig Stefan Månefalk).

(Källa: Aschebergska gravkoret  Kristine kyrka i Göteborg).

Stort tack! Till Svenska kyrkan i Göteborg.

Se vidare källa: http://historiesajten.se/visainfo.asp?id=95

 

 

 

 

  

Henrik Måneskjölds Begravningsvapen

 

Ånimskogs kyrka Dalsland (Denna bild är tagen av mig Stefan Persson Månefalk.)

I Ånimskogs kyrka finns nämligen hans epitiafium eller begravningssköld.

Denna bär texten " HINRIK MÅNESKÖLD FORDOM TILL ÅKER, WIK, ÖKNA, HINRIKSHOLM OCH HÄNGELÖ. DEEN 10 DECEMBER ANNO 1652 " Han lär ligga begravd under kyrkans golv. Denna uppgift har jag Stefan Persson (Månefalk) fått av Lars Lundin hembyggdsforskare (Dalsland).

 

Henrik Pedersen/Persson Måneskjöld,till Höngelö och Henriksholm, båda i Ånimskogs sn (Älvsb.), vilka han erhöll genom sitt gifte. Född i Norge; inkom till Sverige; var kapten; blev för sin son introd. 1634 under 191 , vilket sedan ändrats till nr 218. Död 1652 enligt hans epitiafium. Han synes hava dött utan att lämna söner efter sig således själv slutat sin ätt, emedan dottern efter honom ägde hans gods. Gift 2:a med Märta Lillie af Ökna, levde ännu enligt dokument daterat den 16 januari 1640 av Märta lillie själv. Denna källuppgift har jag Stefan Månefalk själv i privat ägo. Enligt (Nordström) levde båda 4/7 1651. Märta Lillie död före 1655. 

(Enligt källan: Äldre Bohussläkter av J. A. Nordström sidan 8 i boken).

Dotter av lagmannen och ståthållaren Knut Knutsson Lillie af Ökna, nr 73 och hans 2:a fru Malin Larsdotter levde ännu 1621 i juni. (Källa enligt Carl Szabad 2008).

 

Henrik Måneskjöld gift 1:a med Lisbeth Pedersdotter Bagge, död barnlös före 1624 10/10, dotter till fogden i Viken Peder Bagge, adlad 21/6 1582 af Holmegaard. Ägde Holma säteri i Brastad. Peder Bagge dog den 8 februari år 1609, begravd i Brastads kyrka, Bohuslän.

Han blev stamfader för ätten Bagge af Holmegaard i Norge.

Källa: (Svenska adelns ättartavlor/suppliment av Carl Szabad.)

(Projekt Runeberg, Personhistorisk tidskrift /åttonde årgången 1906 sida 117.)

(Tiselius - Bohusläns gamla adliga gods och sätesgårdar.)

Adelsvapnet:  Bagge af Holmegaard

 

(Källa: Släkten Bagges vapen. Efter D. A. A.) Denna uppgift står att läsa i Tiselius bok: Bohusläns gamla adliga gods och sätesgårdar.

 

Barn till Henrik Måneskjöld och Märta Lillie

Erik, till Runna, Levde 1650.

Elisabeth, till Ökna i Floda sn (Söd.) samt Hängelö och Henriksholm; levde 1684 5/11, men var död 1686 i okt. Gift 1:a med översten Måns Eriksson Ulfsparre Af Broxvik, nr 9, den yngre, död 1659; gift 2:a med sin 1: mans syssling, överstelöjtnanten och friherre Erik Ulfsparre af Broxvik, nr 37 i hans 1:a gifte, död 1694. (Denna källa är ett utdrag ur " Svenska Adels Ättertavlor" av Gustaf Elgenstierna).

 

Vapensköldar

Måneskjöld af Norge nr 218 Adlig, introd år 1634 utdöd före 1678

 

 

Lillie af Ökna nr 73 Adlig, introd år 1625 utdöd före år 1636

 

 

Ulfsparre af broxvik nr 9 Adlig, introd år 1625

 

 

Ulfsparre af Broxvik nr 37 Friherrlig år 1653, introd år 1654 utdöd 1820

 

 

 

 

 

 

 

 

Lillie af Ökna

 

 

(Källa: Svensk WapenCD). Se även Adelsvapen genealogi Wiki.

 

Märta lillie var gift med kaptenen Henrik Måneskjöld af Norge och dotter av lagmannen och ståthållaren Knut knutsson Lillie af Ökna,nr 73 och hans 2:a fru Malin Larsdotter gifta 1592 5/8 på Ökna . Var ofrälse och levde änka år 1599. Knut Knutsson blev högst 76 år gammal. Född omkring år 1520 talet i Floda. Död år 1596 6/1 och begraven i Floda Kyrka (Södermanland.) Malin Larsdotter, levde ännu år 1621 i Juni (källa Elgenstierna/suppliment av Carl Szabad.) död efter år 1621.

(Enligt äldre svenska frälsesläkter ättartavlor utgivna av Riddarhusdirektionen tryckt år 2013 häfte nr 2 står det att läsa på s.133) att Knut Knutsson Lillie af Ökna 1:a gifte var med Anna Nilsdotter Bese ca år 1553. Man kan även se att inga barn nämns i 1.a giftet. Efter Anna Nilsdotters död gifte Knut Knutsson om sig 1592 med Malin Larsdotter.

(Enligt suppliment till den introducerade Svenskaadelns Ättartavlor ursprungligen utgivna av Gustaf Elgenstierna Del 1 av Carl Szabads tolkning s. 585 tab. 6.) står det att läsa: Knut Knutsson Lillie, ägde ej Händelö, beläggs som riksråd 1562-64 men ej senare, vilket kan förklaras av att han enligt ett brev från 1572 var " förbullrad och fördärvad av mycken dryck " och enligt brev från åren 1571-99 starkt skuldsatt, hans första gifte var barnlöst, gift. 1:a omkring 1553, gift 2:a 1592 5/8 på Ökna med Malin Larsdotter, levde ännu 1621 i juni.

Nu  kan man även se att Barnen nämns: Anna Lillie , uppgiften om att hon skall ha varit Magnus och Brita Rutencrantz moder och blivit gift med Anders Persson Stråle af Sjöared, nr 223, kan påvisas först i A A von Stiernmans 1754 tryckta adelsmartikel. Någon uppgift som bekräftar existensen av en Anna Lillie över huvud taget inte påträffats i källmaterialet. Om hon existerat så måste hon ha varit född i faderns 2:a (ej 1:a) gifte. (Enligt Carl Szabad tolkning.)

 

Själv har jag Stefan Månefalk stött på denna (källa Lillie, släkt - Svenskt Biografiskt Lexikon av författaren Fil. Doktor Hans Gillingstam sok.Riksarkivet.se Band 23 (1980- 1981), sida 70.) Står det att läsa: Enligt en dock först i mitten av 1700 - talet belagd uppgift att brodern Knut Lillie skall ha haft en syster vid namn Anna Lillie som var Konung Gustav I:s dotterson hertig Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen frilla/mätress och med honom blev stammoder för släkten Rutencrantz.

Denna uppgift finns även med i Gabriel Anrep Svenska Adelns ättar tavlor tryckta i Stockholm år 1858 till 1864. Även Gustaf Elgenstierna tar upp denna uppgift i hans forskning: Den introducerade Svenska Adelns Ättartavlor med tillägg och rättelser utgivna av Gustaf Elgenstierna facsimilupplaga år 1998. Annan källa är Christer Engstrands Historiska personer.

 

Märta Lillie gift med Henrik Måneskjöld, död 1651. Hon och hennes man skänkte genom gåvobrev 1641 13/12 till hennes broders dotter Agneta Knutsdotter, gift med ofrälse Sven Persson, ett frälsehemman Lörstorp i Floda socken (Södermanland.) 

Källa: Elgenstierna/Suppliment av carl Szabad Tab. 6. sidan 585. Man kan även se Tab. 6A. Sidan 585. Där står det skrivit att Knut Lillie (Son till Knut Knutsson Lillie, Tab. 6), måste varit född i faderns 2:a (ej 1:a) gifte. (Enligt texten och källa av Carl Szabad) skall samtliga barn Anna Lillie, Knut Lillie, Märta Lillie vara födda i faderns Knut Knutsson Lillies 2:a gifte med Malin Larsdotter.

 

Ytterligare källuppgift om Anna Lillie: Skriven av Eva Kornby.

//Eva Kornby, Haddarp, Näshult oktober 2014

 

Gustav Vasas ättlingar i Norra Ekagård

 

 

Man föreställer sig gärna Gustav Vasas barnbarns barnbarns barn som välbeställda, boende på slott, välklädda i siden och sammet och ”med tiden tämligen feta” som man sade om hans barnbarn Gustav II Adolf, eller mäktig drottning, som hans barnbarns barn Drottning Kristina. Gustavs barnbarn var kung i Polen. De hade sina problem, men de led ingen direkt nöd.

 

Men hans barnbarns barnbarns barn i Näshult fick ett annorlunda liv.

 

Om man följer den lilla slingrande vägen mellan Näshult och Stenberga och tar av till vänster vid skylten Idanäs 3, så kommer man efter någon kilometer till gården Norra Ekagård. Redan på medeltiden var den en frälsegård. Inga nära grannar, ett par kilometer till Idanäs, inte fullt så långt till Njupingetorp. Det är långt till kyrkan. På 1700-talet låg husen antagligen mitt emot den gamla röda stugan i backen. Vägen såg likadan ut och skogsvägen som fortsätter rakt fram fanns redan då. Vägkröken och vägen mot Idanäs har tillkommit senare.

 

Åren (ca) 1730 till 1753 bodde i Norra Ekagård tre systrar, direkta ättlingar till Gustav Vasa. De hette Margareta, Sophia och Vendela Rutencrantz. Deras situation var inte avundsvärd, de var änkor, fattiga, gamla och bräckliga. Vendela dog tidigt, Sophia var döv och blind.

 

Den gode kyrkoherden i Näshult Jacob Stocke försökte hjälpa Sophia och gick till tings. I domboken beskrivs målande hur lilla Sophia har det.

 

Enckie Fruu wälborna Sophia Rutencrantz lät hoos rätten andraga huruledes hennes torftiga och Vßla tillstånd twingat henne at nu på sin höga och Bräckeliga ålderdom besluta att i underdånighet om Pension ansökning giöra, med anhållan om rättens betygande Öfwer theß tillstånd; Och althenstund icke allenast Kyrckioherden i Näshult och stenberga, wälärewyrdig och höglärde herr Magister Jacob Stocke, i hwars Försambling bemte Enckie Fru i 14 åhrs tjd boande warit och än är under den 27 i thenna månad intygat att hon är ganska fattig samt både döf och blind, utan och Nämd och närwarande allmoge thetta besannat med tillägg att hon icke thet ringaste äger hwarmed hon sig försörga kan, samt äfwen att hon under ett slickt uselt tilstånd förrer och alltid fört ett stilla gudfrucktigt och oförargeligit lefwerne; Förthenskull har rätten eÿ annat kunnat än slickt genom Vtdrag af domboken till bewis medehla.

 

(Östra härads dombok (Jönköpings län; VaLA) 1750, tinget den 28 maj, 4§:)

 

Lilla Sophia och hennes systrar hade verkligen fallit långt från päronträdet. I dessa ödmjuka och klena kvinnors ådror rann ett blod som i samtliga tidigare generationer inte hade gjort sig känt som ödmjukt och klent.

 

Här är historien om deras släkt. Det ska med en gång sägas att alla uppgifter om systrarnas förfäder kan ifrågasättas. Släktforskarna på nätet, Anbytarforum, Svenska Adelns Ättartavlor, ja, alla verkar ha olika åsikt om vem som är far till vem och hur allt hänger ihop. Så, käre läsare, läs denna redogörelse som en sannolik berättelse, men klaga inte på mig i detaljer. Jag vill bara berätta en härlig och på sina ställen en fruktansvärd historia!

 

Systrarnas farfars farmors far kung Gustav Vasa

Ett som är säkert är att systrarnas farfars farmors far hette Gustav Vasa och var kung av Sverige. Denne anfader är inte känd för ödmjukhet och klenhet. Mina k. läsare har säkert en uppfattning om hans kynne och han behöver inte här närmare presenteras.

 

Systrarnas farfars farfar hertig Magnus

Gustav Vasa hade en dotter som hette Sofia, född 1570. Hon gifte sig med hertig Magnus II av Sachsen Lauenburg. Magnus levde inte heller ett stilla och ödmjukt liv.

Magnus var kusin till Erik XIV och kom i början av dennes regering till Sverige. Där trolovades Magnus med Erik XIV:s halvsyster prinsessan Sofia. Det anses troligt att hon utsatts för påtryckningar att gå med på äktenskapet med Magnus mot sin vilja. Äktenskapet bedömas ha arrangerats av Erik därför att han behövde stöd av Magnus inför sitt eget planerade äktenskap med Karin Månsdotter, som Magnus under förhandlingarna hade förbundit sig att försvara. Eriks relation till sina systrar Sofia och Elisabet var vid denna tid dålig, och han skrev i januari 1567: ”Retade mig några skälmar till häftig vrede och sade sig därtill vara lejda af mina systrar”.

Magnus ställde sig senare in hos kungen genom att tjänstgöra som spejare på dennes bröder och deras släktingar. Vid rättegången på Svartsjö 1567 uppträdde Magnus som en av angivarna mot de anklagade herrarna. Belöningen kom i juli 1568 då Magnus och Sofias bröllop firades i samband med Erik XIV:s och Karin Månsdotters bröllop. I september samma år övergav Magnus Erik XIV och anslöt sig till de upproriska hertigarna.

1571 nedlade Magnus far regerandet i Sachsen-Lauenburg till förmån för Magnus yngre bror hertig Franz II av Sachsen-Lauenburg. Magnus återvände då till Tyskland, uppbådade trupper och försökte med våld ta hertigdömet från brodern 1574. Denna resning misslyckades, och Magnus flydde tillbaka till Sverige.

Tvisten med brodern Franz (Franz II av Sachsen-Lauenburg (1547-1619), hertig av Sachsen-Lauenburg) om regerandet i Sachsen-Lauenburg slutade först 1588. Detta år spärrade Franz in Magnus på Ratzeburgs slott, dömd till livstids fängelse. Magnus dog där den 14 maj 1603. (Wikipedia, bearbetat)

Det kan anmärkas att Franz II av Sachsen-Lauenburg hade en son, hertig Franz Heinrich, 1604-1658, som uppenbarligen var soldat i svenska armén. Han återfinns i alla fall i likvidationslängderna.

 

Systrarnas farfars farmor prinsessan Sofia

Magnus hustru Sofia, dotter till Gustav Vasa, bör liksom sina systrar ha fått lära sig tyska språket som barn, förutom hushållsysslor och att uppträda offentligt. År 1556 fick hon, liksom sina systrar, sitt porträtt målat, dikter som hyllades hennes dygder skrivna av hovpoeten Henricus Mollerus och försågs med en hemgift på 100.000 daler för att lanseras på den politiska äktenskapsmarknaden.

Hon giftes bort, antagligen mot sin vilja, med hertig Magnus, genom Erik XIVs försorg.

Äktenskapet var olyckligt. Magnus var brutal i sitt uppförande mot makan Sofia Vasa och våldsam mot sina underlydande. Han beskrivs som en av de mest beryktade medlemmarna av sin ätt och urtypen av en rå tysk landsknektsofficer. Magnus begick många övergrepp, bland annat fängslade han guldsmeden Evert van Dortt då denne besökte Sofia och tvingade under dödshot denne att överlämna en del guldföremål som tillhörde hennes syster Elisabet, något som gjorde att Magnus dömdes för stöld. Magnus pantsatte också Sofias smycken för att finansiera försöket att erövra Sachsen-Lauenburg 1571. Under 1577 ska Sofia enligt uppgift ha isolerats från omvärlden av Magnus, som förbjöd henne att acceptera inbjudningar och beslagtog hennes brev.

Johan III gjorde vad han kunde för att skydda sin syster och själv var han nog väldigt trött på sin svåger. Johan III gav 1575 Magnus Sonnenburgs slottslän på Ösel i förläning för att få honom ur landet, men han kastades ut därifrån på grund av övergrepp på innevånarna. Han råkade också genast i strid med danske ståthållaren på Arensburg (på Ösel), vilket höll på att förorsaka ett nytt stort nordiskt krig. Soneburg intogs av danskarna samma år (1575), varför Magnus på nytt återvände till Sverige.

1576 kom Magnus i svår konflikt med Johan då han vägrade låta sina bönder betala skatt eller utföra kronodagsverken.

I januari 1578 gav Johan III order om att guld, silver och spannmål på familjens säte Ekolsund skulle tas i beslag och Magnus arresteras och fängslas. Familjens egendomar överflyttades i enbart Sofias namn, hon fick ensam vårdnaden om sin son, vilket Magnus hade velat förvägra henne, och i maj 1578 förvisades Magnus från Sverige. Magnus rapporterades 1581 ha spridit ut rykten och förtal om Sofia i Tyskland, och kejsaren befallde honom utan framgång på svensk uppmaning att upphöra med förtal som kunde äventyra Sofias rättigheter till sin livgeding eller barns arvsrätt.

Magnus och Sofia fick sex barn, men endast ett, sonen Gustaf, överlevde.

Sofia ansågs uppfostra sin son Gustaf illa; 1580 sändes han till sin morbror Karls (sedermera Karl IX) hov så som var normalt för en dåtida furstes uppfostran, men året därpå bad Sofia att få honom tillbaka och hon tycks sedan ha behållit honom hos sig, något som inte var normen för en dåtida furstlig person, särskilt inte en son, som vanligen fick växa upp vid ett hov på avstånd från sina föräldrar. Hon ansågs skämma bort Gustav, och 1584 bedömde Karl honom som förstörd och odräglig. Sofia ansågs inte ha varit en god förvaltare av sin förläning: hon bad ofta om ekonomiskt bistånd från sina bröder på grund av sin dåliga ekonomi, bytte ofta befattningar vid sitt hov, och klagade över att hon inte blev åtlydd av sin personal. Hennes godsverksamhet bedöms som misslyckad.

Sofia ska ha lidit av någon slags psykisk sjukdom. Det nämns dock inte så mycket om denna i samtida dokument. Enligt Aegidius Girs krönika ska Magnus ha visat henne ”all okärlighet, spott och skamligt förtal, att hon av den sorg råkade uti stor hufvudsvaghet”. Medan hennes bror Magnus, som var dokumenterat sinnessjuk, levde isolerat, så deltog Sofia tidvis i hovlivet och offentliga representativa uppgifter. Hon höll sig dock utanför politiken. Hennes psykiska status antyds då hon ofta i brev uppmanas att inte sörja och oroa sig så hon blev sjuk, ”därigenom kunde komma sig själv på någon olycka, och till äventyrs någon svår sjukdom”. Sofia levde på Ekolsund fram till sin död 1611. (Wikipedia, bearbetat)

 

Systrarnas farfars far Gustaf av Sachsen-Engern-Westfalen

Gustaf av Sachsen-Engern-Westfalen var enda överlevande barn till hertig Magnus och prinsessan Sofia Vasa.

Gustav uppfostrades på Ekolsund av sin moder ensam. Till följd av hennes ombytlighet och svaghet för sonen blev dennes uppfostran tämligen missvårdad. Hertig Karl ansåg att Gustav vandes blott vid lättja och självsvåld och hade honom därför tidtals vid sitt hov. 1590 utvisades han från Johan III:s hov på grund av utsvävande uppträdande på stadens krogar, vilket gjorde att hans mor ingrep och vädjade till drottning Gunilla Bielke. Efter sin uppväxt anträdde Gustav år 1591 en utländsk resa, vilken sträckte sig ända till Italien. I januari 1594 var han nyss återkommen till Sverige.

Sedan 28 juni 1591 hade han av Johan III fått häradshövdingeräntorna av Håbo, Ärlinghundra och Lagunda härad som förläning. 1595 kom han i konflikt med modern, sedan han övertalat denna att dela sina län med honom, något som förstörde hennes försörjning: konflikten löstes då hertig Karl tvingade honom att lämna tillbaka godsen. Hans inkomster förbättrades senare genom anslagen kyrkotionde m. m. 1597 innehade han dessutom Hagunda härad och de socknar av Lagunda och Håbo som ej var förlänade till modern.

I striden mellan Sigismund och hertig Karl slöt han sig till den senare, varefter han den 8 juni 1597 insattes i slottsloven på Kalmar. Den 11 augusti råkade han skjuta sig själv genom knät vid en mönstring utanför Stockholm. Till följd av vådaskottet avled han den 11 november 1597 på Stockholms slott. Gustav begravdes samtidigt som sin moster, Elisabet Vasa, den 21 januari 1598 i Finstakoret i Uppsala domkyrka. Gravhällen över dem tillkom så sent som 1829. (Wikipedia i urval)

Gustaf av Sachsen-Engern-Westfalen gifte sig aldrig. Men han hade minst två stadigvarande frillor.

Med Katarina Mattsdotter hade han sonen

Gustaf Gustafsson.

Enligt somliga uppgifter fick han med Anna Knutsdotter Lillie af Ökna barnen

Knut Gustafsson

Magnus Gustafsson

Birgitta Gustafsdotter, född 1597, St Johannes, Östergötland

Medan andra påstår att Anna Knutsdotter Lillie af Ökna inte alls var inblandad. Barnens mor var en kvinna av folket som senare gifte sig med en balberare (obs inte felstavat!)

(http://www.geni.com/people/Gustaf-av-Sachsen-Engern-Westfalen/3137485; Min släkt på nätet; Anbytarforum)

Alla barnen fick tillnamnet Rutencrantz. Det är första gången namnet dyker upp. Det finns en uppgift om att systrarnas farfar Magnus Gustafsson när han adlades antog namnet Rudencrantz efter Sachsiska vapnet. Men han kallas ibland Rutencrantz och ibland Rudencrantz, så allt är osäkert.

Sonen Gustaf Gustafsson hade en dotter som hette Brita, som blev anmoder till Dag Hammarskjöld och därmed också till Sveriges statsminister Hjalmar Hammarskjöld.

Släkten Lillie af Ökna tog sitt släktnamn från ett gods i Floda socken, vid Katrineholm. De hade uppenbarligen ingen koppling till Ökna utanför Vetlanda.

 

Systrarnas farfar Magnus Gustafsson Rutencrantz

Gustaf av Sachsen-Engern-Westfalens son Magnus Gustafsson Rutencrantz (f 1594/5, död i Stockholm 1640). Han adlades av Gustaf II Adolf under namnet Magnus Rudencrantz.

Magnus sägs ha antagit namnet Rutencrantz efter Sachsiska vapnet. Syskonen kallades ju också Rutencrantz och eftersom det är ovanligt att man tar sig namn efter ett syskon får man väl anta att det var Gustaf som hittade på namnet, efter inspiration av sin förfaders hemland. När Magnus adlades behöll han bara sitt namn, eftersom det var stiligt nog.

 

 

Riksvapnet bestod av en två gånger kluven och tre gånger delad sköld, vars sköldfot ytterligare var en gång kluven. Hjärtskölden, som upptog 5:e och 8:e fälten, hade 10 tvärbjälkar, omväxlande svarta och gyllene, samt är belagd med den sachsiska gröna rutkransen och krönt med hertigdömet Sachsens krona. I de övriga 12 fälten var konungarikets 12 landskaps vapen och på skölden fem tornerhjälmar. Från det att flaggan ändrades 1815 var nationalfärgerna var vitt och grönt.

 

Magnus var Qvarter mästare vid Norrländska krigsfolket 1628; Kapten vid Helsinge reg: te; Slutligen Öfverste-Löjmant derst.; död 1640 i Stockholm och begrafven i Maria kyrka. Han skall, för vid hvarjehanda tillfallen bevisad tapperhet, blifvit af Konung Gustaf II Adolph adlad, men då, vid en olycklig rencontre i Gartx, han, hans fru och barn tillfångatogos, blef hans svårt förvärfvade egendom alldeles plundrad och adelsbrefvet förkommet; dömdes 1636 för begånget fel i Tyskland ifrån lifvet, men fick året derpå förskoning, dock med förbehåll, att han vid samma regemente ej fick bekläda någon tjenst; begaf sig slutligen 1639 till Sverige, för att beklaga sina olyckor, men sjuknade och dog kort derefter, lemnande tre fader- och moderlösa barn efter sig, genom hvilkas förmyndares försummelse det hände, att de gods hans fader. Hertig Gustaf, åt denne sin son för reda penningar inköpt, förskingrades och kommo i främmande händer. — Gift med Christina Månesköld af Seglinge; dotter af Christer Carlsson Månesköld (af Seglinge, N:o 62), till Seglinge och Hambra, med Brita Björnsdotter (Bååt. N:o 3). (http://runeberg.org/anrep/3/0557.html, I urval)

Magnus var gift två gånger. Hans första hustru var Christina Måneskiöld (f senast 1596 och död 1628). Hans andra hustru Dorothea von Plönnies var sannolikt (ingenting är solklart i den här familjen!) mor till Magnus söner Gustaf (född ca 1630) och Carl (född 1639 och död 1713).

Magnus återfinns i Pommerska garnisonen 1630, i överste Joakim Brahes regemente, Norrland (armérullor). Magnus var kapten för ett kompani, bestående av 63 man.

Under 1630 blev Joakim Brahe chef över Hälsinge regemente. Halva regementet deltog i Gustav II Adolfs landstigning i Tyskland sommaren 1630 och medverkade i expeditionen till Stettin den 10 juli. Där träffades och gifte sig antagligen Magnus och Dorothea.

Regementet blev sen kvar i Stettin fram till mars 1631 för att ansluta sig till kungens här när Tilly tågade mot Neu-Brandenburg. Den svenska hären drogs samman i Pasewalck. Från 1631 till 1636 fanns hela regementet i Stettin. (Hälsinge Regementes historia (nätet)).

1632 hade Magnus befordrats till överste-löjtnant. Han var nygift, hade en liten son och karriären gick tydligen bra. Fyra år senare var han dödsdömd för fel i tjänsten, ytterligare fyra år senare var både han och hans maka döda.

Vem tog hand om barnen efter föräldrarnas död? Dorotheas far var en gammal änkling och situationen i Stettin var nog rätt desperat efter flera års underhåll av den svenska garnisonen. Dessutom bodde familjen i Stockholm, så barnen bör ha stannat i Sverige. Närmaste släkting var Magnus syster Birgitta, men jag har inte hittat något som tyder på att hon tog hand om dem.

 

Systrarnas farmor Dorothea von Plönnies

Dorothea von Plönnies (f ca 1615, ev 1612, i Lübeck, död 5 mars 1639 i Stockholm) gifte sig den 22 juni i Stettin med Magnus Rutencrantz.

Dorotheas far resp mor var:

Diederich Plönnies, Hof- und Konsistorialrat, Präsident des Schöppenstuhles in Stettin, f ca 1572 i Lübeck, gift I:a 22 februari 1603, död mellan 1630-32 i Stettin, gift med Sophia Camerarius, f 1578 i Rostock, död 10 september 1614 i Stettin. (http://www.amneus.se/flerfam.html)

Dorothea måste rimligen ha varit född före 10 september 1614, eftersom hennes mor dog då. Hon kom från en släkt med många jurister som hade inflytelserika poster i Stettin och Lübeck.

Magnus blev änkling 1628 och måste ha gift om sig med Dorothea inom ett år. Sonen Gustaf föddes ca 1630 ”i Tyskland”. Antagligen föddes han väl 1631, eftersom Magnus regemente inte kom till Stettin förrän 1630. Det är svårt att se hur Dorothea och Magnus skulle ha kunnat träffas före regementets ankomst. Från 1630 till 1636 var regementet förlagt i Stettin. Det är väl antagligt att Dorothea fick bo kvar hemma hos pappa med den nyfödde. Dorothea dog 1639, året före sin make, och efterlämnade enligt uppgift 3 barn. Jag har bara hittat två, systrarnas far Gustaf och deras farbror Carl, som föddes samma år som modern dog.

 

Systrarnas far Gustaf Magnusson Rutencrantz

Nu som först dyker Näshultsborna Rutencrantz upp. Nedanstående familjebeskrivning är tagen direkt ut Anbytarforum och jag har bara lyckats verifiera en del av uppgifterna…

Gustaf Magnusson Rutencrantz, född 1630 ca i Tyskland, död 1704 i Västervik. Gift före 1663 (möjligen i Karlstorps sn) med Vendela Leijonram, död 1677 (bg 21/3) i Tjurstorp, Rumskulla sn. (bg). Dotter till Jonas Tordsson, adl. Leijonram och Margareta.

Barn: Dorothea Rutencrantz, döpt 1663 29/3, Christina Rutencrantz, döpt 1665 10/12,. Margareta Rutencrantz, född 1667 ca, Magnus Rutencrantz, född 1670 (dp 25/7) i Fagerbäck, Gårdveda sn. (dp). Enl. Chr. von Warnstedt i SoH 1992-1993, s. 353, i tjänst 1687, 1689-1690 förare vid prins Carls livregemente till fot, men tog 1690 avsked för inträde i utländsk krigstjänst. Sofia Rutencrantz, född 1674 ca, Vendela Rutencrantz, döpt 1676 31/3, Tjurstorp, Rumskulla (Anbytarforum)

Gustaf Magnusson var kapten vid Kalmar regemente. De tidigaste mönsterrullorna är från 1683, och där saknas han. Han var då 43 år, så kanske han redan fått avsked. 1680 var han enligt register till armérullorna kapten vid Erik Soops regemente. Erik Soop var enligt generalmönstringrullan 1686 för Kalmar regemente dess överste.

 

Enligt arméns likvidationsrullor, daterade 1683, fick han betalt från 1661 till 1676 (1620-1680 serie 5-6 sid 152). Han anges vara kapten vid Kalmar regemente. Tjusig handstil hade han, i alla fall.

 

 

Han bevistade riksdagarna 1689 och 1693.

 

Gustaf gifte sig med Vendela Leijonram, som dog när yngsta barnet Vendela bara var ett år gammal. Jag vet inte var familjen bodde under barnens uppväxtår. Även under äktenskapet med Vendela flyttade familjen omkring, vilket framgår av barnens födelsesocknar.

Gustafs hustru Vendela Leijonram var född i Locknevi. Hennes yngsta dotter som också hette Vendela gifte sig med Clas Memsen, som vid sin död 1727 bodde i Skrikefall, Locknevi socken. Även Margaretas make dog på Skrikefall, 1726.

 

Gustaf gifte uppenbarligen inte om sig. Det finns vaga antydningar om att släkten ställde upp för familjen. Sophia gifte sig med Nils Gyllensparre som var militär i Jämtland, långt bort kan man tycka, men Sophia kanske träffade Nils när hon besökte sin farbror Carl, som också tjänstgjorde vid Jämtlands Dragonregemente.

 

Systrarnas liv före flytten till Näshult

Systrarnas far Gustaf Magnusson hade som vi sett på grund av en förmyndares inkompetens och slarv förlorat sitt arv och fick således klara sig själv. Hans döttrar var änkor i många år och fick också klara sig själva, vilket inte var lätt för kvinnor på 1700-talet.

Margareta Rutencrantz var född ca 1667 och dog 1753 i Norra Ekagård, Näshult. Man märker att trots de fattiga omständigheterna uppnådde hon den aktningsvärda åldern av 86 år.

Som 56-årig gifte hon sig 1723 i Dalhems socken med Melchior Rotherman, född 1663 i Hinterpommern, död 1726 i Skrikefall, Locknevi sn. Kapten vid Upplands regemente till fot. Förutom detta finns det inga uppgifter om Melchior.

Man vill gärna tro att Margareta och Melchior fick uppleva en sen romans. Adeln på 1700-talet hade ju en krass syn på äktenskap och pengar och egendom spelade stor roll. Men varken Margareta eller Melchior hade några pengar. De verkar ha varit stadiga gäster hos Margaretas syster Vendela i Locknevi, där de båda svågrarna dog inom ett år från varandra.

 

 

Precis som Sophia, med sin ansökan om pension, fick Margareta särskilt ont om pengar omkring 1750.

Östra härads dbk 1751 6/6 §20: Lät enkan fru capitenskab wälb. Margareta Rutencrantz hos rätten anhålla om betygande att hon befullmäktigat slottsfogden i Kalmar wälbte Lars Lallin, till at å hennes vägnar i Sthlm utsöka emottag o quittera thes afl mans hr capit: Melchior Rotermans, hos KMT o Kronan innestående lönings fordringar vilken fullmakt hon skrifteligen författa låtit 3/6 sistledne som med dess underskrift nu upwistes jemte ett den 3/2 1724 bewittnat testamente sig vara dess framlidne mans rätta o enda arvinge.

Man lägger märke till att Melchiors lön inte hade betalats ut på ett kvarts sekel efter hans bortgång. Staten hade ont om pengar.

Sofia Rutencrantz, född 1674 ca, död 1752 i Norra Ekagård, Näshults sn. Hon blev 78 år, också det en aktningsvärd ålder. Det finns en notis i vigselboken för Oviken ”Föd j Småland. F. Gustaff Rutenkrantz. M. Wendela Lejon Ram”

Sofia gifte sig 1694 i Oviken med Nils Gyllensparre, född 1660 ca, död 1710 31/12 (enl uppgift i Oviken, men saknas saknas i Myssjö och Ovikens dödbok. Kapten vid Jämtlands dragonregemente, son till Per Gyllensparre och Märta Rosenbielke. De fick en dotter Märta Regina Gyllensparre, född 1697, död 1754 12/2 i Stockholm, gift med Henrik Kristian Bröijer. Hon fick en son Nils Georg Bröijer, född 1727.

Det har inte lyckats mig att hitta Sophia och lilla Märta Regina under åren 1710 till 1732.

Sophia och Margareta blev båda aktiva omkring 1750 när det gällde att skaffa pengar. Sophia ansökte om pension, Margareta krävde utbetalning av makens innestående lön. Redan 1736(?) sålde de ett torp Täppan som de ärvt av Vendela. Om jag förstått saken rätt fick de inte fulla köpeskillingen förrän framåt 1750. Om man föreställer sig att de började kräva köparen på betalning så finns här ytterligare en ekonomisk åtgärd de vidtog detta år.

 

Östra härads dombok 1751 10 juni,uppbud BB: Enligt ingifwit kiöpebref, som med witnen är bestyrkt, under den 3 Novembr 17(3?)6, hafwa Capitainskan Wälborna Fru Margaretha RuténCrantz och des Syster Wälborna Sophia RuthenCrantz til deras Cousins man Wälborne herr Jonas Gustaf Silfwerbrand försåldt et Torp Täppan benämdt för Ethundrade Nittio åtta Dr Smt , hwilka penninge summa är således betalt, at Säljarens Syster Wälborna Fru Wendla RutenCrantz, efter hwilken the Torpet arft, undfått (***?) af kjöparen 148 Dr Smt, som honom nu godtgjöras, at the öfriga 50 Dr Smt, hafwa Säljarne sielfwa emottagit git och här således hela kjöpeSumman riktigt betalt för Torpet Täppan, som nu för kjöparens räkning upbiudes ______________________ 1sta gången

Det fanns ett torp i Vendelas hemsocken Locknevi som heter Täppan, men hur kan man sälja ett torp utan tillhörande gård? Det verkar också vara bra betalt för ett torp. Köparen bodde på Ugglekärrs säteri i Karlstorp, så vad skulle han med ett torp i Locknevi?

Som ett kuriosum kan nämnas att Jonas Gustaf Silwerbrands pappa lät kärleken överrösta förståndet. ‘Han hade med sin kusin Christina Johansdotter Silfwerbrand utom äktenskap tvenne barn, för vilket brott han dömdes till döden och satt fängslad på Nyköpings slott (1697), men fick nåd och vigdes sedan med henne.’ Det var ett allvarligt brott att gifta sig med nära släktingar. Länge var det föbjudet att gifta sig med släktingar i fjärde och femte led, men 1680 drogs gränsen vid kusiner.

 

Vendela Rutencrantz, född 1676 i Tjurstorp, Rumskulla, död 1732 i Norra Ekagård, Näshults sn.

Vendela gifte sig 1714 i Locknevi med Clas Memsen, född 1667 ca, död 1727 i Skrikefall, Locknevi sn. Likt Margareta gifte hon sig sent, hon var 38 år.

Ryttmästare Claes Memsen, född 1667/8; var redan 1690 korpral; tjänade år 1694 vid änkedrottningens livreg:te till häst; kvartermästare 1699; kornett 1701; sekundlöjtnant 1704; premiärlöjtnant; ryttmästare vid Upplands Tremänningskavallerireg:te 1712; avsked 1713-06-03; bosatt på Östra Klef ryttmästareboställe i Bokenäs socken (Göteborgs och Bohus län) 1706-1711, i Forshälla socken (samma län) 1711-1713, på Vanstad i Locknevi socken (Kalmar län) 1717 och sedan på Skrikefall i samma socken. Kallas i Locknevi doplängd »welboren»; † 1727-05-05 på Skrikefall, Locknevi sn.

Skrikefall eller Skrikfall är ju ett roligt namn på en gård. Det är ett äldre namn på det nuvarande Marieholm. I äldre tider var gårdens förbindelse med Locknevi avskuret av vatten. Man tog sig över med båt, som man vid behov fick anropa för överfärd. (http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/_s2hx001/222218b1/p3/0000483a.pdf)

Claes var gift tre gånger, först (1690) med Brita Årrhane (död 1710), en kusin till Vendela, därefter med Britas syster Ulrika Årrhane (död 1713) och slutligen (1714) med Vendela. Hundrafemtio år tidigare hade detta inte varit möjligt. Enligt kyrkan blev man och kvinna ett kött när de gifte sig, så om mannen (i detta fall) gifte om sig med en syster till sin avlidna hustru (och därmed en syster till sig själv, eftersom de var ett kött) så blev det blodskam! Logiken var det i alla fall inget fel på. Tur att man inte tillämpade samma logik när det gällde att begrava den första hustrun!

 

 

Locknevi vigda 1714. Husförhör saknas för tiden före 1790

 

Claes och Vendela fick två barn:

Brita Christina Memsen, född 1715 (dp 23/3) i Locknevi, Locknevi sn. Carl Magnus Memsen, född 1716 (dp 9/8) i Locknevi, Locknevi sn.

 

 

Hur hamnade systrarna i Näshult?

1727 bodde soldaten Gabriel Appelbohm (s 16) på Norra Ekagård med hustrun Kristin samt soldaten Jonas Klint med hustru. I husförhörsboken för 1729 verkar Norra Ekagård saknas. 1733 och 1736 antecknades välborna Margareta RuthenCrantz och välborna Sophia Ruthencrantz. Vendela hade dött i Näshult 1732. Så systrarna flyttade hit någon gång mellan Margaretas och Vendelas mäns bortgång 1726/1727 och 1732.

De bodde kvar här tills de dog Vendela 1732, Sophia 1752 och Margareta 1753. Ekagård var en frälsegård, den kunde bara ägas av en adlig ägare. Vem ägde gården?

Det finns en omständighet som talar för att någon eller några av systrarna ägde gården själva. När båda var döda flyttade nämligen familjen Gullbrand Wessman dit, från Ugglekärr i Karlstorps socken. På 1700-talet skulle gårdar i första hand hembjudas till släkten och Gullbrand var släkt med systrarna. Hans mormor Agneta Leijonram var syster till systrarnas mor Vendela Leijonram (tack Kennerth för tipset!).

Men varför hamnade de i Näshult? Och varför på Norra Ekagård? Det finns ingen rimlig förklaring. Kunde inte Sophias dotter Märta Regina tagit sig an dem? Någon annan släkting? Jag har letat efter personkopplingar, vänskapsband, mellan Näshultsbor och systrarna utan att finna några.

Systrarnas farbror Carl Rutencrantz var visserligen gift med Regina Drummond, dotter till Jacob Drummond och hans hustru Elisabeth Clerck, som i slutet av 1600-talet ägde Näshults Säteri. De bodde nog aldrig här, Jacob Drummond var militär och säteriet var en del av hans lön. 1699 såldes Näshults säteri till Anders Leijonhielm och vid det laget då systrarna Rutencrantz flyttade hit hade Anders Leijonhielms svärson Lars Fixenhielm övertagit säteriet och Carl Rutencrantz var död sedan länge. Även Regina hade dött omkring 1717.

Anders Leijonhielm och systrarnas far Gustaf Magnusson var båda kaptener vid Kalmar regemente, så man kan tänka sig att Anders värnade om sin forne stridskamrats barn. Men Anders var redan död när systrarna flyttade hit och Norra Ekagård tillhörde inte Säteriet.

En annan koppling till Näshult var systrarnas pappa Gustafs svåger Carl Leijonram, bror till Vendela. Han var gift med Maria Elisabeth von Scheiding, ett barnbarn till den Otto von Scheiding (635) som ägde Kullebo. På Kullebo bodde Per Silfversparre och Ottos dotter Magdalena von Scheiding.

Eller kanske Sophia Drake agerade? Sophias dotter Anna Sophia gift med en Henric Abraham Klingspor. Paret var åtminstone 1712 bosatt på Ödmundetorps säteri i Näshult. Henric Abrahams bror Staffan ägde flera gårdar i Locknevi och var bosatt där med sin stora familj åtminstone mellan 1720 och 1727. Margareta och Vendela och deras män måste ha känt Staffan väl. Kan detta vara en förklaring? Kanske Staffan skrev till sin ende bror och berättade om dessa stackars utsatta kvinnor? Och Sophia agerade på sitt vanliga beslutsamma sätt. Jag vet inte, men det är möjligt.

Den siste Näshultsbon med något inflytande var Anders Ehrenström, som dock inte flyttade hit förrän omkring 1742. Jacob Stocke, den gode herden, kan, efter vad jag vet om honom, knappast ha känt systrarna Rutencrantz innan de flyttade hit.

Så mysteriet förblir olöst. Eller kanske systrarna Rutencrantz flyttade hit av den enkla anledningen att Näshult är en väldigt trevlig by att bo i? Det finns fler som gjort det.

//Eva Kornby, Haddarp, Näshult oktober 2014

Källor:

Inga källor kommer att anges, förutom de i texten inlagda. Samtliga uppgifter är tagna från nätet.

 

Vapensköld Rutencrantz nr 805

Adlad 1671-04-06, introd. 1672. † 1713-06-01.

(Källa: Svensk WapenCD). Se även Adelsvapen genealogi Wiki.  

 

 

Till sist vill jag Stefan Månefalk tacka Eva Kornby för ett seriöst upplägg av texten och en fin skriven historik om mina släktband till Anna Lillie af Ökna och släkten Rutencrantz och ett stort tack till eran fina hemsida:

 Välkommen till Näshults Bygd och Historia.

 

Anna Lillie var syster till min anmoder Märta Lillie gift med Henrik Måneskjöld af Norge. Systrarnas broder var Knut Lillie.

 

 

 

 

 

Knud Jensen Jude och Anne Pedersdotter (Tjurhuvud).

 

Landsdomare. 1532 omnämns      ”Ion Swenske, Knut Iøde, her Holgers fogitt” (K Fr I reg, s 451). 1534-01-20   sigillerar Knut ett brev utfärdat av herr Holger Ulfstand. (Angående   sigilleringen, se Thiset 1905, G II 1; angående brevets innehåll, se SD hk nr 39097). Det är alltså mycket möjligt att han vid denna tid   var fogde hos just herr Holger. Belagd från 1534 till 1564 i Arlösa, Enslöv (N). 1536  fick han Arlösa  i förläning och var 1549 landsdomare  i Södra Halland. 1563 var han tillförordnad proviantmästare i Halland och 1564 fick han order att göra infall i Sverige i spetsen för halländska bönder. (Olsson 1924; Szabad 2008)

 

 

Enligt andra antavlor för Knud Jensen Jude skulle Knud vara son till en Jens Henriksen till Risöe. Dock framgår det i dessa att det inte finns några samtida belägg för hans existens, utan att Jens och hans hustru första gången omnämns 1748, vilket gör att man i väntan på mera samtida bevis väljer att inte ta med några föräldrar till Knud. Det påstås förvisso i det dokument där Knuts far omnämns att  uppgifterna är hämtade ur någon slags släktbok för släkten Måneskiöld,  men någon sådan finns inte bevarad. Dessutom brukade genealogiska arbeten från  den tiden ofta vara påbättrade och har, i de fall de kunnat granskas närmare,  ofta visat sig ha mycket lite med verkligheten att skaffa. För övrigt stärks  inte trovärdigheten hos uppgifterna från år 1748 av att det även påstås  att Henrik var av kunglig ätt, utan att man redovisar hur. Detta var ett  vanligt sätt att få släkter att verka finare än de var. Det finns ett  stort antal släkttavlor som redovisar kungligt blod, men, såvida det inte  framgår av adelsbrevet, så redovisas det aldrig ofrälse härstamning. Vad det gäller Knud så tyder hans  tillnamn Jude på att han kommer från Jylland. J A Nordström för vidare  1971 fram ett intressant tecken på att ätten var ofrälse. Knuts sonson Olof  Pedersson använder namnet Olaus Krumme när han skriver in sig på Rostocks  universitet, och han har ett vapen med initialerna O K. Se även (Källan Tiselius Bohusläns gamla adliga gods och sätesgårdar). Där står det att han blir inskriven år 1589 (Norwigianus Nobilis). Vapenbilden är en måne,  som även denna kan misstänkas vara övertagen från en annan släkt, för  den släkt som innehar gården Fyllinge på 1400-talet har ett vapen med en måne  på en sköld, och denna gård hör senare till Knuts svärmor Kristina Björnsdotter  (Krumme). Att man på detta sätt tar både namn och vapen från mödernesläkten  tyder på att fädernesläkten inte var så fin, utan snarare ofrälse. Carl Szabad har fått det mesta rätt om Knut i sina kompletteringar till Elgenstiernas Ättartal, men har tyvärr med den felaktiga uppgiften att Knut hade Dragsmarks kloster i förläning.

Szabad refererar också den mycket intressanta uppgiften att Knut hade en dotter Elisabet, gift med Nils Andersson på Mölnebo i Stenkyrka. Detta skall styrkas av ett brev från 1582.

 

(Källa: Tjörns Släktforskare, Antavla för släkten Måneskjöld på Tjörn, se även Svenska Adelns Ättartavlor supplement av Carl Szabad). Se vidare Äldre Svenska Frälsesläkter Ättartavlor för (Krumme) sidan 241 av Jan Erik Almquist. Utgivna av Riddarhusdirektionen.

 

Knud Jensen Jude gift med Anne Pedersdotter (Tjurhuvud). (Källa av Jan Eric Almquist 1989) dotter av Peder Staffensen (Tjurhuvud) Väpnare, Landsdomare. Belagd 1488-1509 (RDRD 6318   och 11206) Död  mellan 1509 och 1515 (Almquist 1989; se även brev nedan). Landsdomare i Södra Halland.

 

Peders vapen brukar i litteraturen anges som ett Oxhuvud, (enligt Szabads tolkning 2008 suppliment till Svenska Adelns Ättartavlor Gustaf Elgenstierna) men Nils Fredrik Beerståhl visade när han 2004 publicerade en avritning av Peders gravsten, att kreaturshuvudet på gravhällen har en tydlig   nosring, och alltså är en tjur. Peder låg, tillsammans med sina föräldrar, begravd i dominikanernas sedan länge försvunna klosterkyrka i Halmstad. Möjligen kan gravhällen tyda på att han blev äldre än han trodde att han skulle bli, på det att århundradet för hans död korrigerats från 14 till 15. Men å andra sidan kan detta vara en rättelse av en felskrivning. Föräldrarnas  namn anges ej, men de får antas komma från trakten. Peders föräldrar anges, enligt en avskrift i J A Nordströms privata  anteckningar av Christina Gyllenhorns anor, att vara Steffan Pärson och Sigridh Bille. Dock saknas uppgifter om såväl antavlans ålder (den  tycks vara skriven åtminstone 150 år senare)  som eventuella samtida  belägg för detta, så uppgiften duger inte som mer än ett  forskningsuppslag. Kallas av en eller annan anledning (Rommel) i äldre antavlor. (Källa: Tjörns Släktforskare, Antavla för släkten Månesköld på Tjörn).

 

Se vidare läsning i Äldre Bohussläkter av J. A Nordström på sidan 16 i boken för det som nämns i texten ovan. Så här lyder texten:

Även de äldsta leden i stamtavlan äro tillförlitliga. Peter Johanson till Flishult är identisk med Peter Jonsson (Bååt), som var bosatt på Flishult 1434 16/5. Dottern (ej Maria) Märta Petersdotter (enligt J. A. Almquist) frälsesläkter Krumme sidan 243 var gift med Jacob Ingmarsson (fågel), som levde 1455 21/2 (Elgenstierna, Svenska Adelns Ättartavlor, I, 1925, s.697). Björn Nilsson (Krumme) till Vi, som nämnes 1476 - 1497 , var enligt Jan Eric Almquists förut omnämnda uppsats om släkten Krumme  gift med Ingrid Jacobsdotter (Tiby) , som levde som änka 1515, och hennes äldsta dotter Kristina Björnsdotter var gift med landsdommaren i Södra Halland Peder Staffansson och senare med Jon Svensson ( Jon Svenske enligt  J. A. Almquist frälsesläkter Krumme) till Fyllinge. Det finnes ingen anledning att antaga, att de yngsta leden av stamtavlan, som författaren ej kunnat kontrollera, icke äro lika trovärdiga. Den i stamtavlan omnämnde Knut, gift med hustru Anna, är identisk med Knud Jyde, Månesköldarnes äldst kände halländske stamfader.

Åke Bengtsson Färlas stamtavla kan med fördel jämföras med fru Christina Gyllenhorns antavla. Denna är till sin karaktär rätt lik Peder Maaneskiolds antavla, är för de yngre släktleden pålitlig men innehåller i de äldre släktleden åtskilliga konfabulationer.

Den redogör korrekt för härstammningen från Björn Krumme till Vi, (kallar emellertid Abraham Pärsson och hans far, Par Staffansson, vid det eljest okända släktnamnet Ramel (enligt enligt Elgenstierna Romel (Rommel) och låter farfadern Staffan Pärsson Ramel i Dan (mark) ingå giftermål i den kända adelssläkten Bille, vilket sistnämnda åtminstone är en förskönad konfabulation. Denna understrukna text med namnen Ramel, Romel , (Rommel) och övriga i texten återfinnes inte i varken Elgenstierna, Anrep Ättartavlor eller i Äldre Svenska Frälsesläkter Ättartavlor av Eric Almguist under titeltexten (Krumme). Angående Anne Pedersdotters namn dotter av Peder Staffansson (Tjurhuvud) hänvisas till Dansk Adels Aarbog, där kallas hon för Anne (Haar). Även Elgestierna tar upp denna uppgift på sidan 327 för Adliga ätten Månesköld af Norge, nr 218. Olaus Olsson 1924 tar upp detta i sin forskning (Anne Haar). Ytterligare källa är Tor Flensmark hänvisar till DAA 1903 s. 300, Elgenstierna 5 s. 327. Med stor sannolighet (Tjurhuvud) källa: Tjörns Släktforskare, Nils Fredrik Beerståhl visade när han 2004 publicerade en avritning av Peders gravsten, att kreaturshuvudet på gravhällen har en tydlig   nosring, och alltså är en tjur.  Även kallad (Haar) enligt historiken.

 

Den 10/2 1494 säljer fru Birgitta Olofsdotter (Tott) en gård, sannolikt   Yttersöra i Bergs socken, Vadsbo härad, till sin ”kära frände” Peder   Staffansson. Birgitta anser sig uppenbarligen vara släkt med Peder. Det   intressanta är att hon har en anfader med Tjurhuvudvapen, nämligen Abraham   Brodersson. (Meddelat   av Kaj Janzon på Anbytarforum.)

Peder Staffensen (Tjurhuvud) gift med Kristina Björnsdotter (Krumme) i hennes 1:a gifte.  Belagd 1515. Ägde jord i Östbo härad i Småland och i Tönnersjö härad i Halland (Almquist 1989). Kristina var gift andra gången med Jon Svenske. Landsdomare i södra Halland. 

 

I  all tillgänglig litteratur så hävdas det att Kristina är dotter till  Ingrid Jakobsdotter (Tiby), men Cary Gustavsson har helt nyligen visat att detta inte stämmer, då Kristina i ett brev från juli 1515 talar om sin  styvmor, och Ingrid, som sedan 1479 varit gift med Björn Nilsson (Krumme), i  februari samma år i ett annat brev omtalas som Björn Nilssons änka. Brevet,  som förvaras vid Riksarkivet, ingår i  Sandbergska  samlingen som FF 13152 och lyder i sin helhet, enligt Niclas Rosenbalcks  tolkning, som följer:

 

"För  alla mendt thetta breff hendher fför att komma etc helsar iagh kirstinn per  staffenßonn effterliffuerske ewinderligh medt worum herre iesu christo:  kungör iagh alla dannemendt Så well effter komende Som nu nerwerendes :  thett iagh haffuer giort ett wenligt och kerligt gott(est?) skifftte medt mÿn  Suagher welburdige mandt anders anderßon ÿ hinzekinn på Sÿnna barns wegner  ÿ Så mothe thett iagh haffuer giffuitt them en gordt ÿ nÿbelle ÿ wernemo  Socken ÿ ösbo herredt ligiende: och årslige skÿller 4 pundt Smör ÿ  langille fför 4 pundt rente the ååtte ÿ ffÿllinge ÿ hallandh huilckenn  gordt och mÿn sty moder och Sÿskinne Samtyckt haffue: Som er nibelle : att  handt skall hanum haffue och beholle medt allom Sinom tillegom inthett  wndertagen tÿll ewinderlighe eghe : att ffÿllist fför thett langille iagh  och mÿnn bunde opborett aff ffÿllinge Som mÿnn bondes breff inneholler :  warte thett Så Söke att thenna gordt thenum ffaren ginge medt nogen aff  andelige eller werslige (…?) beplichtar iagh migh på min Sanningh och godhe  tro att wedherleggie them Så godth en gårdt medt renthe innan nesta Sex ther  effter ÿ Så godha lege : tÿll ÿttermerre wisse och betre fforwaringe :  bedis erlige och welburdige mendes indsegell iens perßon ÿ rödneß bonde  olßon och börge drage witterlige hengendes nedan fför thette breff medan  iagh eÿ Sielffuer Signitt haffua skriffwitt ÿ hindzekin torstdagen ffor  Sanctj olaj etc"

 

Cary  Gustafsson tolkning till nusvenska följer nedan (med reservation för smärre  feltolkningar).

 

”För alla män de detta brev händer  före att komma hälsar jag Kirstin Per Staffansons efterleverska evinnerligen  med vår herre Jesus Kristus kungör jag alla desse män så väl  efterkommande som nu närvarande det jag haver gjort ett vänligt och kärligt  godsskifte med min svåger välbördig man Anders Andersson i Hindsekind på sina barns vägnar i så måtto det  jag haver givit dem en gård Nibelle? i Värnamo socken i Östbo härad  liggande som årligen skyller 4 pund smör i landgille, för 4 pund ränta de  ägde i Fyllinge i Halland vilken gård också min styvmor och syskon samtyckt  haver som är Nibelle? att gården skall han hava och behålla med alla sina  tilliggande ägor intet undantaget till evärdelig ägo att ---? för den  landgille jag och min bonde(man) uppburit av Fyllinge om min bondes brev innehålla vore det så  att denna gård give den med någon andlig eller värdslig rätt ifrån  bepliktar jag mig på min sanning och goda tro att vederlägg den så god en gård  samma ränta inom ett år därefter i lika gott läge . Till yttermero visso och bättre --- ber jag om välbördiga mäns sigill:Jens Persson  iSidnes? ,BondeOlsson och Börje(Birger)Drake vitterligge? hängandes nedan för  detta brev emedan jag själv ej har något signet.Skrivet i Hindsekind  torsdagen efter S:t Olofs dag (29/7) M D X V 1515.”

 

nbsp;    

 

Ännu är inget bevisat, men en  intressant teori om Kristinas möderne är att modern kommer från Fyllinge i  Halland där det levde en släkt som förde något som ser ut som en måne på  sin sköld.

 

(Källa: Texten ovan finns att läsa på Tjörns Släktforskare, Antavla för släkten Månesköld på Tjörn).

 

Kristina Björnsdotter (Krumme) dotter av Björn Nilsson (Krumme).

Häradshövding. Fogde. Lever 1497-07-03 (se SD hk nr 33505),   troligen död 1497-09-10. Belagd i Vi, Löt (C). Är från 1476 till mellan  1482 och 1493 häradshövding i Björkekinds härad i Östergötland, från  mellan 1478 och 1491 till 1497 häradshövding i Bråbo härad där. Är 1491  till 1493 fogde i Stockholm. Hans sätesgård är Vi i Löts socken. Ägde  också jord i Norra Vedbo i Småland. Vapen: två tandade käkar (Almquist  1989).  Angående hans första gifte, se dottern Kristina. (SE I TEXTEN OVAN ).

Gift  1:o ?

Gift  2:o före 1479-09-08 (Almquist 1989; se SD hk nr 30588) med Ingrid Jakobsdotter. Död efter 1515-02-14 i Vi, Löt (C) (Almquist  1989).

(Källa: Tjörns Släktforskare, Antavla för släkten Måneskjöld på Tjörn. Se vidare i boken Äldre Svenska Frälsesläkter Ättartavlor utgivna av Riddarhusdirektionen. Läs vidare på sidan 241 (Krumme) av Jan Eric Almquist i häfte 3.

Läs boken Äldre Bohussläkter (J. A. Nordström) sammanställda av

Tjörns Släktforskare.